Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Kyrkans förlåtelse - V. Konst och Natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hvilken stod liksom till skydd for ett väldigt stenblock» som vid
någon af fornverldens revolutioner remnat i flere bitar, låg en
svart-muskig karl raklång utsträckt på marken och betraktade med skarpa
blickar de brinnande husen i byn. «Jag undrar», sade han, «bvad
min djefvelunge gör så länge dernere, det är likväl en satan den
der och blir bra med tiden.» Snart hördes steg i gräset, och en
pojke af omkring femton års ålder kom fram ur busksnåren. «Är
du der?» frågade mannen, «nå, hur går det; kan en fattig
vandringsman våga sig fram P»
«Jo pytt heller», sade pojken, «der osar hett dernere, och der
blir inte stort att få, — jag trodde att den galne skulle ...»
«Tyst med det!» sade mannen.
«Ja som sagdt är», fortfor pojken, «jag trodde, att han skulle
dröja sig qvar och bli knipen; — men pytt, han är sin kos, —
är inte fast; och om vi kommo fram, kunde vi bli misstänkta.»
«Förbannadtl» mumlade mannen, — «det var din skull* du
skulle — fast, få ae!»
De talande voro lifstidsfången Lof, som eljest kallade sig
Fredriksson eller Eldberg och. hans elev, lilla Klas.
När solen gick npp, vandrade läraren och eleven sin väg;
eldsvådan hade ej inbringat något.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
