Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Konst och Natur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de fleste hade af vana ett småleende till reds för sonen i huset;
blott en stod och betraktade den sköna gruppen, utan att fasta
någon uppmärksamhet vid kammarherm. Det var en ung man, som
kallades herr Bemer, helt enkelt herr Bemer, och som var artist.
Han lefde för konsten, det vill säga för andens verksamhet,
så snart den uttrycker sig i bild. Det var en yngling; men ej af
detta intressanta uttryck i sitt yttre, som man så gerna vill skänka
åt en konstnär eller en författare.
I allmänhet vinner ingendera just på, att man råkar dem i
hvardagslifvet; att se Rafael äta smörgås och Göthe klädd i fina
svarta kläder och med ordnar på bröstet, stöter litet hvar för
pannan; hvarken Eafael eller Göthe få vara som andra menniskor;
samma förhållande är det äfven med andra författare och
konstnärer af alla rang9grader ända till N:o 100; man ser dem ej som
författare sådane i deras hvardagslif; får kanske ej på årtal
begrepp om huru detta öga kan flamma af snille, och denna röst
darra af rörelse, om man ej obemärkt kan få se dem i det
ögonblick de skapa.
Då konstnären sitter framför sin tafla och då författaren vid
lampans sken arbetar på sin tysta kammare, då är han helt
annorlunda än då han konverserar i ett sällskap. Man skulle således
äfven kunnat vara länge bekant med Bemer, utan att lära känna
hans konstsinne utom i hans verk; men här framfor
marmorgruppen var han rent af konstnär, och hans blick hvilade drömmande
på den sofvande flickan och amorinen.
Lina märkte denna blick; der låg något tillockande for den
unga flickan; ty hon såg en själ titta fram, och honom kände
barnet igen, som en gammal bekant.
Kammarherren, som tyckte sig nu hafva tillräckligt inplantat
sitt lithografiska infall i den lilla kretsen, begaf sig ut för att låta
den hvimlande mängden i de öfriga rummen komma i åtnjutande
af det dyrbara fyndet.
Lina nalkades herr Bemer och stod några ögonblick utmed
konstnären utan att blifva bemärkt, ändtligen slog ynglingen upp
ögat och märkte, att den unga flickan betraktade honom; en svag
rodnad göt sig öfver hans bleka ansigte, och äfven Lina rodnade
något, då hon sade: «Ni är konstnär, herr Bemer, man kan se det
på ert sätt att betrakta ett konstverk sådant som detta.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
