Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. En tingsscen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom en egen, herr Morgenqvist tillhörande förmåga, att genom
vissa små knyckar och knatar på föreningsstreckarne mellan
bok-stafverna, liksom missleda ögat till den slutsatsen att raden
innehöll sina fem i stället för blott tre stafvelser; äfven kunde herr
Morgenqvist prenta faetebref, då sådant kunde förtjena mödan ooh
då gjorde han så många krumilurer på det stormäktiga: «Jag
Kongl. Majestäts Trotjenare, Häradshöfding m. m.» som pryder
ingressen på en sådan handling, att man knappt kunde l&sa det,
hvaremot han alltid lade stilen baklänges då han kom till orden
egor vitterligt», ty det var en egenhet hos herr Morgenqvist att
stafva veterligt med i och två t.
Herr Morgenqvist sköt glasögonen upp i pannan och flyttade
pennknifven, som han hade på konceptprotokollet till mårke för
raderna, tog sig en pris ur en bredvid stående näfverdosa, som
han erbjöd åt sin unga kamrat, sägande: «får jag bjuda?»
«Jag tackar», sade denne, sköt ifrån sig pappersluntan och
sträckte ut sig.
«Ah — det är förbannadt att sitta så här i heta sommaren
och skrifva dag ooh natt. Tack, Morgenqvist.»
»Jaha, åh ja, herr notarien skall väl pröfva på ekluten», sade
tingssekteraren, formerande sin penna, «men det är nu inte hälften
så brådtom som under lagmannens tid — för si, han ha‘de alltid
expeditionslösen sista tingsdagen och det var ett skrifvande, må
notarien tro — att hinna med alla dupletter, som skulle utlemnas
— lagmannen var sjelf en arbetsmyra — nu förta vi oss inte, ty
expeditionslösen blir först om en månad.»
aPyht» — yttrade notarien ooh öppnade skjortan i bröstet,
crphyl det är odrägligt varmt, — men», tilläde han efter att hafva
lyssnat några ögonblick, *jag hör någon sjunga; hvem är det?»
Herr Morgenqvist spände äfven ein uppmärksamhet och hörde
snart några afbrutna toner. «Hä hä — det är från arresten —
hm hm, det är väl tjufsällskapet, det der tattarföljet, som stal hos
Anders Larsson i Rulla Mellangården — åh ja, visst är det det.»
«Det satans packet — nu kan man inte få samla sina
tankar», sade notarien; <rjag ger skräpet på båten; käre Morgenqvist,
skrif ut det här, så taga vi oss sedan en frukostsup nere hos frun.»
Dörren öppnade* nu, just som herr Morgenqvist öfvertog no-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
