Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. En tingsscen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den alltid fick galla i oförsvagad kraft, att den inom sig bure
både straff och nåd, det vill säga full rättvisa, och att dess
verksamhet således ej behöfde hämmas genom en maktutöfning, som
ligger utom lagens förmåga att rigta och bestämma.
Men en sådan lag är ej ännu stiftad och kan kanske aldrig
stiftas af menniskor. Våra lagar äro endast approximationer till
det evigt rätta, som lefver och rör sig inom och utom oss, som
utgör andan och lifvet i allt skapadt, och detta rätta är ett tal,
som för oss här på jorden aldrig blir jemt; rättvisan är ett
decimalbråk af idel nior, som ej sluta9 till enhet förr än i himlen.
Det behöfves mångårig öfning för en domare, för att han kan
vänja sig vid att med lugn afkunna en dödsdom.
Häradshöfding Berglin hade ej ännu detta lugn, som ensamt
förvärfvas derigenom att man växer fast i formen, att man
petrifi-ceras i beröringen med våra lagar, som, sjelfve petrifikater,
småningom smitta af sig.
Han9 tankar hvälfde sig således hela natten omkring den
stackars Lars Anders och den dom han måst falla öfver brottslingen.
Han hade svårt att öfvertyga sig sjelf om rättvisan af sin dom,
ty han såg beständigt den isolerade menniskan och ej medlemmen
af ett statsförbund framför sig.
Andra morgonen gick han ut i skrifvarerummet — han hade
behof af att meddela sig. «Hur är det med Lars Anders P»
frågade han länsman Klämstedt.
«Åh jo, galant; när häradstjenaren i dag bittida kom in i hans
fängelse sof han godt som ett barn.»
«Jaså», yttrade domaren och stannade plötsligt midt på
golfvet; «han sof som ett barn — jag ville se en lifdömd sofva.»
«Åh ja, det kunde vara rätt kurjöst», yttrade Morgenqvist och
grep i dosan, <gag må säga, jag har sett många dömas från lifvet,
men ingen såg så trankil ut som Lars Anders — han ordentligen
småskrattade då häradshöfdingen läste upp domen.»
«Han såg tacksam ut, stackars sate», tilläde den gentile
med-hjelparen i sammetsvästen.
«Ja», återtog häradshöfdingen, <jag har hela natten öfvertänkt
domens rättvisa.»
«Rättvisa», grinade länsmannen, »visst var det rätt, lagen är
tydlig.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
