Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Lagertelningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Och jag», yttrade grafven allvarsamt, obeklagar att en fröken
Liljekors kunnat glömma hvad hon var sig sjelf och sitt namn
skyldig. Qvinnan så väl som mannen har dyrbara pligter mot sin
egen ära: for den uppoffrar mannen lifvet och qvinnan sin första
kärlek, om den fordrar detta offer.»
oMen», sade grefvinnan medlidsamt, odu dömmer för strängt.»
oNej, min Jaquette», svarade han och fattade grefvinnans hand
— otro mig, jag känner djupt hvad det är att uppoffra allt för
en idé; tro mig, jag känner äfven hvad det vill säga att frivilligt
förstöra det dyrbaraste man tror sig ega — äfven jag har mången
gång gjort det — men jag har åter lugnat mig. Det har varit
liksom en inre röst hade tröstat mig och sagt: nu först är du
värdig det namn du bär — och, min grefvinna», tilläde han med en
stolt höjning på hufvudet, oni vet hvad det är att ega ett namn,
som obefläckadt och äradt fortlefvat genom sekler. Det skall en
gång utdö — men ingen fläck skall sitta på vapenskölden när
han en gång krossas.»
oMen huru skall saken hjelpas?» frågade grefvinnan. ,
«Den unga karlen måste bort», yttrade grefven . . . «Men
huruP» . . .. Grefven satt länge tyst och öfverlade, ändtligen
klarnade hans ansigte och han smålog. «Jag tror att jag har medlet
i min hand», sade han ändtligen: obaron Nordenstorms son skall
resa till Italien, baronen söker efter en passande guvernör för g
oasen; jag vill tro, att den der magistern nog vill trampa den
klassiska jorden — jag skall föreslå Nordenstorm den der magistern —
hvad heter han egentligen, jag har aldrig sett honom mer än en
gång som hastigast på Liljevik — han hade ett fördelaktigt yttre
— ja, i sanning ganska hygglig karl.»
oHan heter Lindman», svarade grefvinnan.
«Hvad äro hans föräldrar?» frågade grefven.
oÅh ganska obscurt folk; om jag ej misstar mig: torparefolk.»
oTorparefolk!» upprepade grefven, oi sanning, sämre kunde lilla
Lina aldrig välja.»
oNi är förtjusande, min goda kusin», upprepade kammarherren
väl hundrade gånger om dagen. oOm jag varit Faris och ni och
två de skönaste flickor i hufvudstaden, eller om till och med två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
