- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
46

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En friare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gång och snart voro von Tums samtal ej annat än blotta genljud
af hennes innersta känslor.

På detta sätt vann han dagligen allt mer och mer flickans
fortroende; hon behöfde så väl en menniska» som förstod henne —
och hvilken flicka behöfver det icke? I det oerfarna hjertat finnas
så många irrgångar, att hon ej hittar dem sjelf och hon vill
derföre ha en likstämmig själ till sällskap på sina upptäcktsresor
inom andens okända rike. Ynglingen deremot känner sig ofta stark
nog att ensam, som Mungo Park» söka att tränga sig in i sitt
väsendes innersta ooh genomströfva dess öknar.

I voliéren» som låg nära Linas rum» stod flickan en afton
med tårfyllda ögon framför en glänsande bur af mahogny, der
hennes favoriter» ett par turturdufvor» bodde. Hvaije dag besökte hon
dem och matade dem ur handen och satt och läste derinne och
hörde, huru de kuttrade i sitt lysande fängelse» och betraktade
dem» då de kysste hvarandra och, i glad ifver att behaga
hvarandra» flaxade med de sköna, smidiga vingarna.

Men nu låg hannen på bottnen af buren och flaxade utan att
kunna resa sig, och makan plockade på hans jädrar, försökte att
lyfta honom upp, men förgäfves; han kämpade med döden.
«Stac-kars Alil» sade Lina halfhviskande och knäppte ihop händerna
öfver bröstet — «stackars Ali, hvad du plågas — och du, Sultana»
blir ensam» snart ensam.»

«Det är grymt», sade en röst bakom flickan, som hastigt
vände sig om och fick se von Turn, som stod bredvid henne — «det
är grymt» att alla band skola slitas», yttrade han och pekade på
fogeln.

«Ja», suckade Lina.

*Och», återtog han, «hvad har den arma fogeln gjort — han
har älskat — det är allt! Stackars Ali!»

Lina såg förundrad på sin outgrundlige vän, som, i stället
för att trösta henne med föreställning om att en turturdufva på
sin höjd kostade tre riksdaler, deltog i hennes smärta.

«Inte sant», sade flickan» »det är smärtsamt att se ett djur
lida och döP»

«Ack ja!» suckade von Turn» «det ligger något tröstlöst deri
att tänka» att dessa begge nu skiljas för evigt — vi menniskor,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free