Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII. En friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dufvoburenl hal hal hal Turturdufvan suckar i skogen — trogen;
hur är visan?»
«Hanen är död», sade Lina halfhviskande, liksom för att ej
störa makans sorg och för att påbjuda tystnad i likrummet.
«Jaså, — hal hal hal Således en verklig plörant händelse,
en trogen make», fortfor han med pathos, «som dör inför den
älskades fot. Ack, det är charmant 1 lycklig han, lycklig hanl bäst
han sjöng och bäst han brann 1 Lycklig han! o, det är präktigt!
Det kunde bli ämne för ett skaldestycke!»
»Låtom oss gå!» afbröt Lina och gick.
«Din kusin är en ädel flicka», sade von Tum allvarsamt till
kammarherren; «du borde ej med raljeri afbrutit hennes tankegång:
man bör ej skratta äfven åt ett stackars djur, då det lider och dör.»
t<Åh, se der åter din förbannade känsloömhet», sade
kammarherren; «om du icke vore den du är och min vän, skulle man
kunna ta dig för en gammal käring, sä godt har du om ömhet.»
«Men, bror Jules», återtog von Turn, «känner du verkligen
ingen smärta, då du ser ett djur lida?»
aJag? nej! hvarför det?» svarade kammarherren; «jo, jag är
likväl ej hård, det kan jag inte säga; jag minns, då jägaren skulle
skjuta gamle Bijoux och det nötet sköt benet af honom, så att
hundkräket skrek och hoppade på tre; då gick jag fram och gaf
lymmeln en örfil och sade: ska’ du pina kreatur, din lymmel! Och
så sköt jag sjelf; men det var med lod på 50 steg, och förbanna
mig gick icke lodet in precist vid bogen, alldeles under örlappen,
fastän hunden var liten som en kanin. Se så skall du skjuta, din
stackare, sade jag åt jägaren, och denne bockade sig och sade:
grefven är min mästare! ha! ha! ha! Du ska’ veta, att jag kan
skjuta.»
«Ja, jag vet, att du har många talanger», yttrade von Turn,
«men säg mig, apropos, har din kusin icke någon gammal
förbindelse? någon affaire du coeur?»
«Affar, jo visst! Inte förtalar jag min kusin; men det är ju
inte förtal, och i synnerhet när jag säger det till dig», sade
kammarherren flatskrattande, liksom han blygts för sitt förräderi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
