- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
55

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Mamsell Dahl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lina, som fordomP Skall min mors enda vän blifva främmande?
Är du ond på mig, DahlP»

«Nej, ’visst inte, goda Linal men — men — det passar sig
icke att så kalla er vid blotta namnet — sedan ni blifvit gift.»

«Giftl» upprepade Lina med en plötslig ryckning i hela sin
varelse.

«Ja, gift, min goda, älskade Lina», återtog gumman och satte
sig bredvid sin unga husfru, hvars hand hon fattade. «Jag är
skumögd, goda Lina; men det ej tillräckligt, för att ej se, att
ni i dag ej är så lugn som i går och ej så glad som först ni
kom hit.»

«Jo visst — jag är ju glad», sade Lina med ett tvunget små*
löje, ett sådant, som om en marmorbild skulle försöka le och de
stela dragen ej ville lyda*

«Le ej så, goda Lina», sade mamsell Dahl, «så får ni ej le;

gråt hellre, goda barn, och gråt ut vid gummans bröst ... tro

mig, det finnes mycket kärlek qvar derinne; kom, barnl»
Gumman utsträckte sina armar och Lina lutade sig intill hennes bröst
och snyftade sakta. «Du gråter, Linal» begynte guvernanten åter
med darrande stämma — «håller du af mig — mig, din salig
mors ende och siste vän?»

«Ja, ja», hviskade grefvinnan och tryckte sig fastare intill den
gamla.

«Du behöfver också en vän, blott en enda; men ingen kan
vara utan den. Vill du hafva mig till vän, min hjertans älskade
Lina?» frågade gumman. «Säg, hvad är det som trycker digP»

crlngenting, goda Dahl», svarade grefvinnan, då hon reste sig

upp och tryckte med fingret en tår ur ögonvrån, ringenting, blott

ett ögonblicks barnslighet; jag är sådan ibland.»

Mamsell Dahl fästade sin blick på den unga grefvinnan; det
låg ett sorgligt forskande allvar i gummans öga: grefvinnan
rodnade och ett förläget smålöje krusade hennes läppar, när hon
frågade: «du tror mig inte, goda Dahl?»

«Nej, grefvinna 1 jag tror er inte, ni är inte min lilla älskade
Lina; ni är grefvinnan von Turn, ni är icke den oskyldiga
landt-flickan, som jag fordom såg glädja sig åt parken, åt foglarna, åt
träden och blommorna och som älskade hela naturen och blef äl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free