Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Mamsell Dahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sig sjelf ar alltings urform. Men, goda Lina, äktenskapen,
sådana de ofta äro, synas mig icke vara äktenskap i den inre
gud-domliga meningen, utan endast en verldslig inrättning, hvars
brister alltför otillräckligt skylas af det påhänge af helgd, som
religionen lemnar deråt. Ni förstår mig, då jag frågar er, Lina, som
en mor skulle fråga: är ni gift?»
Grefvinnan satt en stund och begrundade denna fråga;
ändtligen sade hon med darrande men tydlig röst: «nej, nej, goda
menniska; jag är ej von Tums maka infor Gud, utan endast infor
menni-skorna; han älskar ej mig och jag, jag kan ej högakta honom.»
«Och ni gaf honom dock er hand», sade gumman, «ni löfvade
dock inför Gud att älska honom i nöd och lust. Lina! Lina! du
har illa gjort? arma barn.»
«Ja», hviskade grefvinnan och lutade hufvudet mot sin gamla
väns bröst, «ja, jag har illa gjort.»
•Hvarföre», återtog den gamla och tryckte sina läppar på den
ångrandes1 panna, ((hvarför gjorde du så? Älskade du honom, då
du räckte honom din hand?»
«Ja och nej», svarade grefvinnan; «han var den bäste jag såg
i den folktomma verlden, men han var dock ej den, som jag kunde
älska, han var endast den minst odräglige, den jag minst föraktade.»
«Och du gifte dig således blott för att bli gift?» frågade
mamsell Dahl.
. «Nej, goda menniska», snyftade grefvinnan; «det var ej en
gång så pass rent och ädelt; det var ännu sämre. Ack! der
ligger mycket ondt i en menniskas hjerta; jag är sämre än du tror.»
•Nå?» frågade gumman, «du har blifvit missled af von Tums
sätt att vara, hans figur, hans namn eller hvad?»
«Nej, nej, ändå uslare», sade grefvinnan och tryckte sig hårdt
intill den gamla; «jag bar mig ännu sämre åt.»
«Var det för att blifva oberoende? Kanske för att få eget
ekipage eller något dylikt?» frågade gumman.
«Nej!» svarade grefvinnan och reste sig upp, torkande tårarne
ur ögonen, «nej, min vän, jag gifte mig för att hämnas, för att
trotsa, för att visa, att äfven jag var i stånd att bryta ett löfte;
jag trodde mig täfla med en annan i konsten att svika, att
öfver-gifva, att håna en trogen kärlek; men jag hade ingen att täfla
med: jag var ensam brottslig, ensam den, som svek. Han var ren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
