Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X. Mamsell Dahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som försynens eller ödets vilja. Så länge en olycka ännu ligger
inom gränsen af vår egen förmåga att förebygga eller lindra,
spännes hvarje nerv till motstånd, och med ångest arbeta vi för att
åter blifva lösa; men har den fallit öfver oss, så kämpa vi ej
längre, emedan det ej mera lönar mödan. — Du ville ej hämnas,
stackars barn, du ville blott göra din olycka fullkomlig, du ville
göra skilsmässan från den du älskade obotlig, ty du väntade, att
resignationen skulle komma just då. Men du lyckades dock icke
förr än nu; nu är det fullkomnadt och nu kommer ditt tålamod
som först. Jag ser ej mer än en väg för dig att gå, min unga
vän», fortfor gumman med moderlig kärlek till grefvinnan, som
satt der tålig som ett lam och tycktes vänta på tröst från den
gamlas läppar, «du har blott en väg att gå, och den är att strängt
uppfylla dina pligter som maka och som mor, om du någongång
blir det. Striden är ej svår, ty det är icke svårt att förlåta och
att älska; Gud skall gifva dig kraft till beggedera, ty det är kär-
lekens kraft; låt vara, att din man ej älskar dig, att hän har djupt
kränkt din känsla, bedragit ditt förnuft ooh hånat ditt hjerta; du
kan, du måste dock förlåta honom, icke derföre, att han förtjenar
det, utan derföre, att du förtjenar att vara bättre, vara ädlaTe än
han. «rVar huld, om han är huldhet värd; om ej, så var det i
förtreten», säger fru Lenngren, och det är en lefnadsregel för hvaije
hustru. Ditt äktenskap är icke något äktenskap, sådant det nu
är; men en god själ kan heliggöra äfven det oheliga; den milda
gloria, som breder sig kring en ren, en skuldfri panna, sprider
ljus äfven i brottets mörka vrår; den röst, som välsignar, tystar
dem, som förbanna, och den fallne kan vända om igen, kan
åter-förvärfvas genom dig. Företag dig att upplysa din man, var en
himlens missionär för hans hjerta 1 Du skall få en hård kamp,
men du skall segra; det goda segrar alltid; och du skall blifva
nöjd med dig sjelf och således äfven med ditt öde; vill du det,
Lina, vill du förlåta och älska P»
«Ja, ja, det vill jag», ropade grefvinnan och kastade sig i
den gamlas armar; *ja, ja, håll mig fast dervid, du Guds
utskickade; väck mig, om jag slumrar, påminn mig, om jag glömmer!»
«Ja, det skall jag! Gud välsigne dig», hviskade gumman och
slöt den gråtande i sina armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
