- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
67

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Svarta Riddaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hor han sjelf Att sitta der med hopknäppta bänder; men ««å blef
mormor öfverkörd af en bryggardräng och elog eig i hufvudet, och
så dog hon på lazarettet.»

Så slutade alltid gossens berättelse, och om man såg noga
efter, så blefvo hans klarblåa ögon våta mot slutet af berättelsen,
och då den slutat, strök han sig med bakvänd hand i ögat och
började hvissla en riturnell för att förströ sina minnen.

Per Adolf stod så vakt en höstdag vid den tiden, då Lars
Anders i föregående berättelse led sitt straff och lades afsides på
Klintorps kyrkogård; det led mot qvällen och gossen hade fätt
befallning att hålla god utkik, emedan några «bekanta» befanno
sig inne i portkammaren. Gossen tänkte ej på, hvilka dessa
bekanta knnde vara; de voro knappt så trasiga som han, ej fattt så
bleka och suto derinne och talade om roliga historier, det var alh
hvad han visste; men inuti kammaren suto de vetande oeh
samtalade sig emellan halfhögt, liksom väggarna haft öron.

»Nål din satnnge!» sade en lång svartmuskig karl, som satt och
stödde armbågarna mot det rankiga bordet, »det der var bra gjordt;
du smög dig efter honom och tiggde för att paasa på honom.»

»Ja, det må Lof tro.»

»Håll munl jag heter Fredriksson, ditt nöt», afbröt mannen.

»Jaså, det var sannt», återtog den andre, som var en gosse
af omkring 16 års ålder; »Fredriksson 1 hi, hi, hi, pass på, att
lagmannen nog tar reda på dig ändå, om han skrufvar åt
band-klöfvarna på dig; hil hil hil»

»Grina lagom, ditt lik», mumlade vännen Lof, »eljest så . . .»

»Åh, det har ingen fara», sade pojken med ett bredt grin;
«ingea radd er bär, sa* bonden, då han sprang för haren — slå
till han, Lof eller Fredriksson, och jag kan knäppa honom, om
jag vill.»

Gossens utseende bar stämpeln af ett tidigt förderf; ansigtet
var blekt och bredt, kindkotorna utstående, näsan lång men likväl
livass, munnen grinande, och allt detta upplifvades af ett par
ljusgråa, nästan vattenklara ögon, som på en gång uttryckte råhet ooh
illparighet.

«Nå, fortsätt och sladdra inte längre», yttrade
Löf-Fredriks-son; »du tiggde af den horn, sade du.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free