Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Svarta Riddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
aJa visst; ooh han tog opp några slantar ock gaf mig; ai,
då voro vi nära nog invid Carlbergs-alléen, och det var ditåt jag
ville ha honom; och när vi då kommo der det var ensamt, så
dängde jag honom i skallen, så att han damp och så knep jag
plånboken ifrån honom.»
«Blef han derP» frågade Fredriksson helt trankilt och bytte
om en buss tobak.
«Ja, då jag gick, låg han der som ett kreatur och vältrade
kring i smörjan, hi, hi, hi, så inte kom han ren hem inte.»
«Du är inte bange, som dansken säger; vi ta oss en sup på
den saken, Figge lille, din striphåring! — Nå, skål, pojke, blir
du inte hängd, min gosse, så är det derföre, att du har mistat
knoppen förut», yttrade Lof och klingade med pojken, som,
gapande lik en nyfångad lax, kastade bränvinsglasets innehåll i halsen.
«Du kände honom,» frågade Lof, «du sa’ ju, att du kände
honom P»
«Åh! det vore väl underligt annars; jag har haft kostdar hos
honom, och mor min gick som hjelphustru der i gården.»
«Jaså, han har således bjelpt dig, då du var liten», återtog
Lof; «ha! ha! ha! ja, så hjelpte du honom igen att bli litet
lättare i bröstfickan; du är inte blyg, du!»
«Nej, jag är inte så dum, jag; men vet han, Lof, den der
nere vid Klintinge, som väl i detta laget mister skallen — det
var ändå synd om honom», sade pojken och antog en något
allvarligare uppsyn.
«Ah f-n, han får nog nåd han — han var ju rent af galen, han.»
«Det var annars en rolig historia», återtog pojken flinande;
ajag kröp omkring ladan med stål och fnöske och svafvelstickor;
då fick jag skymta en menniska; aj, för satan, tänkte jag, här är
ugglor i mossen; det är inte godt att tutta på eller krypa in, för
si, ettdera skulle jag göra; men krypa in — der var luckor för
fönsterna, det gick inte — nå, så tutta på då, tänkte jag; och
så kom den der nedåt vägen i mörkret och stannade midt framför
ladan. Jag kröp bakom jag, och lyssnade, for si, det kan jag.
Karlen satte sig vid ladhömet och suckade djupt; ha! ha! tänkte
jag — det är en fattig sate. — Ändtligen så började han tala:
«nämndeman har gjort mig till tjuf, till en afstraffad och for
alltid utskämd tjuf», sade han vid sig sjelf; «nu kunde jag bränna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
