Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Svarta Riddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tager ert offer som ett bevis på er kristliga välmening; jag har
en liten lön och många små barn» — oeh nu tillrade tårarne ner
på prestens kinder, för si, tårar är ej annat än vatten och kostar
ej en bankovitten — pass på, om presten hade gråtit P Nå väl,
om söndan stod presten bredvid altaret, och yi gingo fram för att
offra; jag gick först och lade en plåt på altardisken. Presten stod
bredvid ooh bockade sig; men si, gudbevars, han ville inte se snål
ut och derföre såg han inte åt altaret. Nu gick fat så, att min
nästa man åter stal plåten, den tredje lade dit honom igen, den
Qerde stal honom tillbaka och den femte lade dit honom igen.
Allt så bockade sig prestsjälen och tackade.»
«Nå, på det viset fick han ändå till slut en plåt P» frågade
Lifgren och Figge på en gång.
«Nej f-n heller, den siste af oss stal bort honom; offret rar
slut, och när presten skulle håfva in vinsten, fanns der, förbanna
mig, inte så mycket på altaTet som på min hand. Ha! hal hal»
«Ha, ha, ha! hi, hi, hi!» skrattade de begge åhörarne.
«Nå», återtog Lifgren sedan han skrattat så, att tårarne
kommit honom i ögonen — må, hvad sade presten P»
"Åh jo, han blef arg och böljade säga en hop till mig, men
jag svarade ödmjukt: «vördig pastor! vi ville gifva ett prof af
trons frukter och det är ej vår skull, att tron är något svag». —
Men sedan så tog jag mig ut och har vånglat med det så godt
jag kunnat, och då jag alltimellanåt kommer in på de kungliga
slotten, så sitter jag i högsätet. Det har sin nytta med sig att
öfva sig och derföre ha vi, hvar vi komma, ordentliga domstolar
oss emellan; jag sitter alltid som lagman, en annan är fiskal och
någon nyläring är tjuf eller mördare, allt som han kan vara till.
Ni må tro, att jag kan ransaka hjertan och njurar så bra som
någon domare och gifva snäijande frågor; nå, om då tjufven låter
snäija sig och kommer i tvetalan, så får han stryk af kamraterna,
men ett qvarter brännvin, om han står på sig; men det duger min
själ inte att vara nybörjare eller komma slappskodd inför rätta;
kan han reda sig der, så kan han nog akta sig, då han ransakas
af en domarepojke, en sådan der mjölkgris, Bom de skicka ut att
sitta ting — en sådan en drar jag vid näsan son) ett inte. —*
Åh ja, jag kunde tala om mycket, men nu äi; det mörkt ooh man
måste ut att förtjena; det går inte an att lata sig beständigt; för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
