Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Svarta Riddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ai, lättjan är alla lasters moder, sa’ slottspastorn, och det har sia
sanning med sig. Kom; Figge 1 Om Lifgren har n&got att ge oss
att göra, sä känner han hvad Fredriksson dager till och för Figge
här svarar jag som för mig sjelf — det är ruter i den pojkens
•Vi råkas i morgon qväll», sade Lifgren; «gi nu och uträtta
hvad ni ska*; jag skall tala vid Knagg*skan.»
De begge misstänkta gästerna gingo och nn ropade Lifgren
med dämpad stämma: «Per Adolf 1»
«Jal här är jag», svarade gossen, som ej öfvergaf sin plats
förr än portkammaren var tom; *hvad är detP»
•Gå in till madam och säg henne, att hennes krona vill tala
vid henne; si så, skynda dig, men säg iste, så att andra få höra detl»
•Ah, jag vet nog», svarade Per Adolf och sprang in åt
andra sidan.
En liten stund derefter öppnades dörren till den mörka
portkammaren och madam Knagg, bärande en liten hornlykta,
inträdde; det dunkla ljuset från lyktan upplyste gummans magra, skarpt
markerade drag; en starkt bugtad näsa, hvars spets hängde nedåt,
och ett par mörka, djupt liggande ögon, som blixtrade fram under
ett par buskiga ögonbryn, gåfvo madamen utseendet af en sibylla;
man kunde ej hindra sig att erfara, att det inom henne bodde en
stark ande, som måste herrska, måste öfverväldiga dem, som
om-gåfvo henne, liksom ett träd, som tar sig rum genom busksnåret
och qväfver de små under sina väldiga grenar/ Men detta tr£d
kan liksåväl vara en Strychnos-art, som alstrar gift, som en palm;
den öfvervägande kraften är dock densamma.
•God afton, sekter 1» yttrade gumman, sedan hon väl
igemrig-lat dörren; «nå, hur går det med våra sakerP»
•Bra nog, mutter!» skrattade den tillfrågade, «baronen håller
på att dö; jäg har mutat betjenten ooh har nu sigillet under
dokumentet; så att, då han är död, så kunna vi anmäla oss i
sterb-huaet med en liten fordran.»
•Men», afbröt madamen, »det är icke troligt, att hon betalar
den, barouens enka, dertill är hon för alug och har mäktiga vänner.»
•Åh hå!» småskrattade rådgifvaren; «jag är säker, att hon
betalar hvad som helst; jag har kommit under fund med en sak,
och om hon ej vill, så skall hon.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
