Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Svarta Riddaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Det ar besynnerligt hvad han är säljer», sade madam Knagg
med ett misstroget leende; «men jag vet, att Lifgren är slug och
nog vet han hvad han: säger — sft att — men, lika godt, det ser
icke troligt ut, att baron Ridderbock, den rika baron Ridderbock,
skulle låna penningar af mig; och fastän Lifgren oeh den andre
skrifvit under som vittnen, så . . .»
«Nå, hvad mer? vi svärja på saken», yttrade vännen ooh
plirade med ena ögat; «när två kristna menniskor, som aldrig varit
förvnnna med något brott, taga på sin salighet, att skuldsedeln är
riktig, och då der finnes både namn och sigill inunder, så går nog
saken för sig. Jag kan härma stilar jag, skall madam veta —
ha, ha, ha, — det är f-n i mig så likt baronens stil, att han
skulle tro på det sjelf, om vi gjorde honom den äran att
presentera papperet för honom i lifstiden — och ännu mindre har han
att säga derom, då han är död.»
«Men, som sagdt är, baronessan tar nog de snällaste
advokaterna till hjelp; tiotnsen riksdaler är ej att skänka bort, och hur
hon krånglar, så krånglar hon sig af med skulden och oss af med
äran; det är ett farligt spel», yttrade sig madamen med bekymrad
uppsyn.
»Jaså, ha I ha 1 ha 1» återtog rådgifvaren, «hör nu, madam
Knagg, var det inte jag, som föreslog er att deltaga i affären och
som löfvade er hälften?»
<tJo visst; inte kom hela den historien af mig sjelf.»
«Nå, vidare, har madam Knagg någonsin sett mig misslyckas
i mina små försök? har inte allt gått bra — huru rasande det än
många gånger sett ut? hä?»
«Jo visst, men ...»
«Jag säger, att det lyckas och måste lyckas», sade Lifgren,
«och fastän det ej egentligen angår er, madam, dock för att
hindra, att ni icke genom er klenmodighet må skämma bort saken,
så kan jag väl säga er hvarför.» Nu hviskade han några ord i
madamens öra, och att dessa ord voro afgörande, kunde man se
på gummans ansigte, som hastigt uppklarnade.
«Jaså, det var en annan sak; nu förstår jag», sade hon och
grinade, så att några sneda gulnade tänder lyste fram mellan de
tunna läpparna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
