- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
77

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XII. Svarta Riddaren - XIII. En lärgosse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


«Ja, lita på mig»» återtog mannen högt, «men kom ihåg,
madam, man akall nyölka kon, men.ej alå ihjäl henne; det der
behöfver ej användas na; men om det behöfs* så är det ofelbart;
imedlertid så skall saken gå, om den vill eller icke.»

«Ja riktigt, ja riktigt; den skall gå — och mera till»,
upprepade madamen. Och de begge vännerna åtskildes; portkammar
ren blef tom och lille Per Adolf fick gå in i krogrummet för att
värma sig.

*


XIII.

En lärgosse.



«Han sofver godt, stackars Lars Anders», hviskade en gosse,
som på Klintinge kyrkogård med korslagda armar och nedlutadt
hufvud betraktade en sammansjunken graf. Det var om våren,
kalen hade nyss gått ur jorden, hästhofvens blommor stucko upp
ur den gråa gräsvallen, det tomrum kistlocket bildat var fylldt,
limningarna hade gått upp, jorden hade omarmat sitt sofvande barn.

«Han sofver godt, stackars far», återupprepade gossen, «han,
så väl som mor derborta och lillebror, som ligger vid hennes bröst;
det är bara jag, som lefver och som bär skammen; min far var
en mordbrännare, en tjuf, en menniska, som blef afrättad —
stackars far!’— stackars jag!»

Gossens ögon voro torra, han hade gråtit hela vintern alltsen
hans far fick kungens dom; nu var det slut med gråten, men
tanken på fadren aggade ännu beständigt på den tolfåriges hjerta.

«Grefvinnan är så god emot mig, och magister Lindman
också; jag har kläder och födan, Gudskelof! — Och magistern lär
mig läsa och undervisar mig; jag vet mycket nu, som jag förut
aldrig visste; men», tilläde han suckande, »allt det der fräter på
mig, stackars gosse. Om far min, så tänker jag ofta, blott haft
hälften så mycket som jag nu har, om han vetat det jag nu vet,
d& hade han ej legat der han ligger och mor icke heller. Det är
syndigt att tänka så», återtog gossen efter en stunds tystnad,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free