Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. Ett okärt besök
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
burit mig &t som en skurk — gör som jag sagt. Ödmjukaste
tjenare, allerödmjukaste tjenare! — Jag får», tilläde han, nar han
stod i dörren, »tacka fru friherrinna för allt hennes ädelmod mot
min hustru; Gud välsigne nådig frun! Hvad min Charlotte der
hemma skall bli glad, då hon får höra, att fru friherrinnan inte
glömt henne.»
«Hvad menade han med detta P» frågade friherrinnan, då han
gått. «Kanske ett nytt hånP ack, och allt detta i betjeningen
åsyn. — Rudolf!» ropade hon, sedan hon några ögonblick sansat
sig. Kammartjenaren inträdde. »Har karlen gåttP»
«Ja.»
«Hvad var det han sadeP»
«Jo, han omtalade för mig och Löfqvist, huru god
friherrinnan varit mot hans hustru, som lär vara dotter till friherrinnans
amma. Friherrinnan hade gifvit honom penningar och dertill goda
råd, tårarne stodo den stackaren i ögonen; det var nog en
beskedlig själ, den der stackaren.»
«Jaså, inte vidareP»
«Nej, ers nåd.»
«Rudolf, gå!»
«Således, således», suckade friherrinnan, sedan hon en lång
stnnd sutit i stum förtviflan, »således i händerna på hufvudstadens
afskum, förnedrad inför mig sjelf, förnedrad inför verlden, föraktad
— det är således slut — men kanske — jag är rik, allt går an
genom penningar — kanske!» sade hon slutligen, tröstande sig
sjelf, och kastade sig på soffan, utmattad af den häftiga
sinnesrörelsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
