Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XV. Den gamle kamreraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XV.
Den gamle kamreraren.
Då man någongång besökte kamrer Grönings bostad ute p&
Kungsholmen, kunde man knappt föreställa sig, att man var i
hufvudstaden; huset låg undangömdt i en trädgård; lönnar och ett
par popplar reste sig som ett värn omkring den lilla boningen,
som låg afskild från de närbelägna genom en stor till trädgård
använd tomt, begränsad af ett högt plank. Nu är det lilla huset
borta; man har uppbyggt ett stort palats i stället, man har
borthuggit träden och planerat den ojemna marken; allt är förändradt,
och en pump intar samma plats, der kamrer Gröning hade
placerat en Flora af gips; några stegkärror, boss ooh agnar betäcka
platsen, der kamreraren hade sitt blomsterqvarter, och der
kamreraren hade sitt lilla lusthus, med utsigten åt Mälaren och
Riddarholmen, står nu ett bränneri.
Nyttan har undanträngt nöjet, det materiella lifvets bestyr
hafva öfverröstat den stilla själsnjutningen, oron har förjagat friden
och den nyttiga dranken sprider sin lukt, der fordom de onyttiga
rosenbuskarne doftade.
Det är svårt att afgöra, hvilket som är rättast, på hvilket
menskligheten mest vinner, på nyttan eller på nöjet; det är sannt,
att arbete är det enda nöje vi ega; men detta arbete bör «gnaa
åt något bättre, något ädlare än just den sinnliga
tillfredsställelsen; det finnes ett något, som man måste sammanlänka med
arbetet, ett högre intresse än stundens, och det är just detta något,
som dör bort, då arbetet endast är nyttans och ej äfven nöjets.
Då en sammansatt maskin arbetar, är det ett godt tecken,
att han går tyst; slamrar han, är det säkert, att någon tapp
blifvit rubbad, någon skruf lossnat; gnisslar han, är det afgjordt, att
han förslites af friction; med ett ord, att hän gör blott litet buller
och likväl verkar med kraft, är ett tecken, att han är i ordning.
Så är det äfven med menniskornas sträfvan; går den tyst, då går
den också jemnt, bullrar den och pockar sig till uppmärksamhet,
då haltar vårt arbete, då förloras hälften af vår kraft blott i
frictionen mot andras intressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0095.html
