Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Den gamle kamreraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mannen i ansigtet. Gossen svarade intet. «Du har stulit ifrån
mig?» fortfor gubben.
«Nej», blef det korta svaret.
«Men du har gjort det, min gosse; du bör ej< neka.»
«Det skall bevisas», yttrade gossen sturskt.
Gubben smålog ooh sade till gevaldigern: «käre Grindin, gå
ut; jag vill tala vid gossen allena.» Gevaldigern aflägsnade sig,
oeh gubben fortfor att stillatigande se gossen in i de blåa ögonen,
hvilka, liksom krampaktigt öppnade, stirrade på honom med ett
uttryck af fräckhet och beslutsamhet.
«Du försöker så godt du kan att se en ärlig man i ögat»,
böljade ändtligen den gamle; «men det är svårt för dig; du har
möda att se mig i ansigtet, min gosse; jag har rätt, du slår ner
ögonen. Hör på, gosse, du ser mig ut att hvarken ha far eller
mor; du är ju ensam, är det icke så?»
«Jo», sade gossen.
«Nå väl, min gosse, du är utan stöd här i verlden; du är
fattig, du är föraktad och du gör dig ännu mera ensam, ännu fat-
tigare och ännu föraktligare än du är förut; du uppretar alla emot
dig, emedan du kommer alla att frukta dig.»
Gossen teg.
«Se upp, gosse, se på mig och säg mig, att du icke har stulit
ifrån mig; tro inte, att jag vill tvinga dig till bekännelse, men gå
till ditt eget hjerta och tala sanning; lögnen gagnar till intet.»
Gossen fortfor att nedslå blicken.
«Du Bvarar inte; nå väl, jag vill inte fråga dig längre; men
jag beklagar dig hjertligt, stackars gosse; du kunde blifva en
hederlig menniska, men blir i det stället en tjuf; du kunde blifva
hedrad och gör dig i det stället föraktad af alla, stackars gossel»
Gossen slog upp ögat; det der: stackars gosse! grep honom
djupt; det var något innerligt i gubbens röst, som rörde honom.
ffHerrn vill veta», sade han nästan hviskande, «om jag har stulit
från herrn; ja, det har jag; jag kan gerna säga det för herrn, men
häldre skola de få flå mig lefvande i polisen, än jag bekänner.»
«Kotu närmare, min gosse», sade gubben; «du är ändå ej
sämre än jag i början trodde; nå väl, jag har sett1 dig många
gånger förut; hvad heter du?»
«Per Adolf Holm.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
