- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
103

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. Ett inne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

XVI.

Ett minne.



»Riktigt!» hviskade friherrinnan Ridderbock knappt hörbart,
sedan hon noggrannt genomletat den butidt bref Lifgren lemnat
henne; »riktigt, de äro här alla: jag kan således vara lugn. Nå»,
återtog hon högt, vändande sig till Lifgren, som, bugande öch
listigt småleende, stod framför henne, onå, min herre, nn lär det
väl vara qvitt oss emellan; ni har fått edra tiotusen riksdaler.»

«Och ni, min nådiga», afbröt mannen, »ni har fått er nattro
tillbaka; det måtte vara svårt for en förnäm dame att . . .»

«Tyst, herre», sade frun stolt, »kom ihog, brefven .äro nu i
mina händer; ni kan ej längre hota mig, och edra ord tror ingen
— farväl!»

«Men, min nådiga, ni gör er så säker; kanske jag, om
nemligen jag ville vara elak, kunde framdraga sjelfva corpus delicti
— hå, hä!»

«Hvad, hvad menar ni?» frågade frun och fästade sitt
brinnande öga på sin plågoande.

«Åh jo, just ingenting, men om jag kunde dra fram sjelfva
corpus delicti, sade jag, så . . .»

«Hvad är det, herre?» afbröt frun; »säg, lefver han?»

«Han? ja visst; en riktigt vacker gosse», sade mannen, »en
afbild Ef hennes nåd, en riktig liten kärleksgud.»

«Hin lefver — hvar då? för Guds skull!» ropade friherrinnan.

«Kanske ers nåd vill ta opp honom; ja visst vore det vackert
gjordt», sade Lifgren; »det vore mycket vackert, om ers nåd
adopterade den hygglige gossen.»

«Adoptera! nej, men hvar finns han?»

«Ja, jag förstår; ers nåd har kärlek för barnet; åh ja, så är
det med oss», sade Lifgren, «hvar och en har sin favorit; min
svartraggige hund är min och gossen der är er; det är blott och
bart menniskokärlek. Skall jag föra gossen till er?»

«Nej, nej, det går ej an; nej», yttrade friherrinnan; «men jag
vill veta, hvär han är, om han har något att lefva af.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free