Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Verkstaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Hör hit, Per Adolf, se här en riksdaler; spring för lefvande
lifvet till madamen p& Örnen och hämta hit ett stop brännvin;
och d& du gär förbi bagarboden, sä köper du för tolf skilling
hvetebröd; se s&, allons; här ska’ f-n i mig rumlas; jag är, gud*
skelof, inte utan.»
Detta var den uppfostringsskola, hvari Per Adolf hade
kommit för att lära sig ett handtverk, och alla hans lärare, utom
gubben Wres, som aldrig sade nfigot, utan var en af dessa
mensklig-hetens negationer, som ej lägga sig i något, voro utan undantag
liderliga krabater. Gubben Wres var för mycket egoist att tänka
på någon annan än sig sjelf; han föll således aldrig på den
tanken, att det varit hans pligt som menniska att söka undandraga
lärgossarne den olyckliga inflytelsen af gesällernas exempel. Han
sjelf och alla de andra arbetade «för styck», och han brydde sig
således ej om, huru de andre lefde; kunde de ej medhinna allt,
fick man alltid tag på någon vandringsman, som kunde antagas
på några dagar eller veckor och derefter fick gå sin väg och stryka
kring landet.
En stadga för gesällerna är kanske den svåraste af alla att
uppgöra, emedan få handtverk äro af den art, att de gifva
beständig sysselsättning åt arbetaren. Det är blott några, som till
exempel, bagare, garfvare och dylika, som kunna göra det; alla
andra äro dels beroende af årstiderna, som murare och timmermän,
dels af modvexlingarna, dels af vissa högtidligheter, vissa bruk och
vissa vanor, som dagligen förändras, omflyttas, ökas eller uteslutas.
Por alla dessa händelser finnes det dock handtverkerier,. som hafva
till uppgift att fylla behofvet; men på mellantiderna har mästaren
intet arbete att gifva sina arbetare, då deremot en annan period
han behöfver tiodubbla antalet utan att ändook medhinna allt.
Dessa svårigheter hindra nästan alldeles gesällernas antagade för
år; huru än en mängd handtverkeriers personal inskrifves och
af-lönas, blir den likväl en stor del af året sysslolös, och om
mästaren skulle betala sin gesäll äfven för den tid han gjorde intet,
måste på samma gång den lilla produkten af hans arbete blifva
så mycket dyrare. Om således man vill finna en bot för detta
onda, som år från år tilltar och som uppfyller landsvägarna med
tiggare och utgör en af de många tilloppskanalerna för våra
fängelser, så är den ^enda utvägen att skänka lika rättigheter åt alla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
