- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
112

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. Verkstaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dana ställen, der gossarne fä kostpenningar. Få de ställen, der
mästaren sjelf arbetar på sin verkstad och sjelf har tillsynen öfver
sitt folk, förutsatt nemligen, att mästaren är en hederlig man,
bildar sig folket efter honom, och sällan hör man något ondt om
hans gesäller och lärgossar.

Begge dessa satser bevisas ej blott genom ett förnuftsslut,
som säger, att laster i samma mån måste blifva sällsynta, som
tillfallen att utöfva dem blifva det, och tvärtom: utan de bevisas ock
af erfarenheten, om man tillser, huru lärgossar behandlas hos olika
mästare, och lägger märke till de olika resultaterna.

Nykterhetssaken, som, oaktadt alla de öfverdrifter och alla de
misstag, i hvilka dess bekännare råkat att falla, likväl är en helig
sak, en af tidens vigtigaste reformer, bör, om den vill verka något
mera än den gjort eller om den ej vill stanna vid blotta tal och
årsberättelser, söka opp de många källorna till sedeförderfvet och,
om möjligt, tillstoppa dessa. Brännvinsseden är ej något i sig
sjelf absolut, som kan afskaffas genom blotta maktspråk, blott
genom en bättre vilja; den är olyckligtvis resultatet af en mängd
egenheter i våra seder, som göra, att brännvinssuperiet for vissa
klasser är, om ej just nödvändigt, likväl nära nog oundvikligt.

Bland dessa äro tydligen de så kallade kostpenningarne för
lärgossar den verksammaste; dessa kostpenningar äro alldeles
otillräckliga till föda, och en yngling af femton till nitton år, hvilket
är lärlingarnes vanliga ålder, har god aptit; han måste således
gripa till något, som döfvar hungern; han måste besöka krogen,
ty der hemma får han intet, och det är således ganska naturligt,
att han tar sig en sup och en bit bröd hvarje dag i stället for
frukost och aftonvard ett par gånger i veckan; ty större är ej
kostpenningen.

Det tjenar ej stort att endast predika nykterhet under sådana
förhållanden, lika litet som det skulle gagna att predika mot
sedeslösheten bland värdshuspigorna, så länge det går an att ega
tjenare utan lön och utan beklädnad, hvilka blifva körda ur tjensten

och hemfalla som lösdrifverskor till spinnhuset, om de ej äro klädda
så, att de passa i de briljanta värdshusrummen. Man frågar ej:
genom hvilka medel underhålla sig dessa? Utan man fordrar dygd

och säger för öfrigt sitt: får gå!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free