- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
118

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Ett qvartal - XIX. Två gesäller

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Men nn böljar den så kallade omsk&dningen.

Denna består i flere tal, alla enligt formulär, i hvilka
omskådningsmäataren i tur helsar den ny ankom ne med erbjudande att
ledsaga honom kring staden för att få emploj, och sedan den
ankomne uppgifvit den tid, för hvilken han önskar arbete, går
om-skådningsmastaren ut för att efterhöra plats och om detta lyckas,
håller han vid sin återkomst åter ett tal, hvarefter den främmande,
åtföljd af omskådningsgesällen, förfogar sig till mästaren.

Olof fick en månads arbete på herr Skrubbs verkstad och
åtföljdes således dit af omskådningsgesällen, som vid inträdet till
herr Skrubb enligt bruket yttrade: »Med gunstig tillåtelse har jag
äran öfverlemna denna gesäll, Olof Larsson, och jag hoppas, att
mästaren med honom blir nöjd», hvarefter begge få sig aftonvard
och omskådningsgesällen för sitt besvär 12 skilling banko.

*


XIX.

Två gesäller.



«Hvarför gråter du, HolmP» frågade en afton Olof sin ena
kamrat på verkstaden, som, smältande i tårar, hade krupit opp i
sin kabyss, sedan de andre gått ut; »det passar ej en karl som
dig att gråta; ser du, jag gråter ju inte jag, fastän jag är fattig.»

«Det tror jag nog», sade Per Adolf, som ett år förut blifvit
gesäll, »det tror jag nog, men det är just for din skull jag gråter.»

»För min skull?» frågade Olof förundrad.

«Ja, ser du, sedan du kom hit, ser jag först, huru usel jag
är, huru eländig jag blifvit», snyftade Per Adolf. »Förut, kåre
Olof, var jag icke sämre än mängden, men nu — ack, om jag
kunde låta bli brännvinet! Ack, ack, om jag kunde!»

»Om du», sade Olof tröstande, »ber Gud och fattar en
allvarlig föresats, så . . .»

«Så blir jag ändå den jag är», afbröt honom Per Adolf; »nej,
du kan inte föreställa dig, hvad jag bedt Gud om styrka; jag har
gråtit i förtviflan många nätter och fattat föresatser, så starka;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free