Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- XX. Djuret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
XX.
Djuret.
Alexander von Humboldt besökte en gång en underjordisk
grotta i Central-Amerika; hålans ingång nästan spärrades af
tropiska växter, som, svällande af lifskraft och fostrade under en
glödande sol, prålade med tusende blommor, hvilkas vällukt doftade
öfver nejden.
Naturforskaren nedsteg i det underjordiska mörka riket och
letade sig fram vid stranden af en bäck, som sorlade i djnpet;
och äfven här fann han växter; de voro icke lika någon af dem
han sett deroppe i dagen; deras hjertblad hade förvuxit till
oformliga klumpar; deras stänglar voro hvita, färglösa och sjukliga, utan
blad och utan blommor, och likväl, säger Humboldt, voro dessa
af samma slägte som de, hvilka i så yppig grönska betäckte
ingången, men mörkret hade gjort dem färglösa och förstört formen.
Den store naturforskaren kunde dock ej igenkänna dem; han
blott gissade, att de voro desamma.
Menniskoforskaren gör, då han anställer ett besök inom den
oupplysta, den råa menniskoklassen, samma erfarenhet som
Humboldt; han träffar på djupet menniskor, till den grad förändrade
från det ursprungliga, att de blifvit oigenkännliga; likasom
Humboldt ej kunde igenkänna blommorna, solens bilder, i de spoklika
formationer han fann i hålans mörker, så förmår denne ej heller
igenkänna menniskan, gudsbilden, i den förvuxna, spöklika
mennisko-hamn han hittar i okunnighetens djup.
På begge ställena ligger orsaken deri, att de uppvuxit i
mörker; menniskohjertat så väl som blomman rullar ej opp sina blad,
om den ej träffas af ljuset; knoppen förväxer, förändras, öfvergår
slutligen till en nära oorganisk massa, då den omslutes af natten.
Om någon gör sig mödan att studera den Parias-kast, som
uppväxer ibland oss och som befolkar hufvudstadens gator med
sjukliga tiggare och våra fängelser med brottslingar, finner han
klart, att den till största delen kan anses bestå af fullvuxna barn,
som, nästan utan att sjelfve veta deraf, begå brott och som trotsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0125.html
