Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Djuret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samhällets lagar nästan med samma känsla af öfvermod, hvarmed
to-readoren vid en spansk tjurfäktning retar tjuren med sin fladdrande
mantel; de tyckas tro, att lagen, liksom ett retadt djnr, helst
st&n-gar den trasige, och derföre år det dem ett nöje att låta trasorna
fladdra för att reta honom och sedan som ostyriga barn springa
undan och skratta af skrämsel och öfvermod.
Det kan e} heller vara stort annorlunda, då man Öfverlemnar
hela folkklasser åt mörker och elände, då man gör allt för att
qvarhålla dem der och då fördomarna hindra oss att betrakta en
sådan med samma ögon som en af oss. Det är icke rikedomen
allena, aom uppdrar den skarpa gränslinien mellan det så kallade
•bättre» och «sämre» folket, utan det är ursprungligen våra seder,
som göra det; vi hafva en art af bildning, som ofta döljer den
mest totala råhet, men som likväl gör sin innehafvare berättigad
att helsas för en af «bättre folk»; det är en ytlig politur, ett visst
sått att aftaga hatten, att helsa, att föra sina händer, som
bestämmer oss att vara vbättre»; men göra vi det icke enligt bruket,
tillhör man de «sämre».
Denna olikhet i sederna skiljer klasserna mera än någonting
annat och gör, att de «bättre» icke allenast förakta, utan rent af
afsky de «särare», emedan de ej sammanträffa i en mängd
småsaker, på hvilka vi kommit att lägga mycken vigt.
De så kallade sämre blifva således alldeles lemnade åt sig
sjelfva och sammaneluta sig till verkliga Parias, och bland dem
uppväxer barnet, hvars första själs verksamhet alltid är blott
efter-härmning och hvars sjelfmedvetande blott i den grad vaknar, som
det fått en rigtning genom andras ord och exempel. Vi anse
orimligt, att ett barn skulle af sig sjelft veta, att Ganges är en
helig flod, men vi fordra deremot, att ett barn, utan all anvisning,
skulle söka reda på den hqliga flod, som flyter genom dess egen
själ; liksom det skulle vara oss lättare att se inom än utom oss.
Och om barnet icke finner den heliga floden i sitt hjerta utan
badar sin själ i ett pölvatten, som ligger det närmast, straffa vi
det icke på det att det må blifva bättre, utan derföre, att
det’råkat stänka vattnet ända upp till oss och på våra fina kläder.
Vi måste likväl en gång inse hvad som är rättvisa och finna,
att den der Parias-kasten ej gerna kan blifva annat än den är.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
