Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XX. Djuret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ett litet bara, utan erfarenhet och utan andra själsegenskaper
än den att efterhärma, att samla begrepp och förmögenheter till
sitt lifskapital, utkastas på gatan att tigga mat eller, det som
sämre är, penningar för att tillfredsställa sina föräldrars laster.
Det är naturligt, att detta barn med en slags aktning ser
upp till de äldre, de större inom sin egen klass, att det i ord
som i handling söker att likna dem; ty hvad göra de lyckligares
barn annat än just dettaP Småningom komma de väl i
erfarenhet af att det finnes andra barn, som kläda sig och le(va på ett
helt annat sätt än de, men liksom de »bättres» barn redan tidigt
anse sig vara något helt annat än de der smutsiga ungarne, som
stå förfruana i pappas förstuga och tigga, så dra dessa ungar en
skarp och oöfverstiglig skiljegräns mellan sig och de andre, som
sitta inne i förmaket och dricka thé och äta sockerskorpor.
Så utvecklas barnet i ett totalt mörker om rätt och orätt,
om det, som passar sig i handling eller ord; det ser ej annat än
en beständig kamp mot nöden; det ser de äldre gripa till hvilka
utvägar som helst för att skaffa sig bergning, och då barnet får
krafter, använder det dem på samma sätt som de andre. Det är
väl sannt, att kyrkorna stå dem öppna, att de der kunna inhemta
Guds ord, om de vilja; men är detta också verkligen så sannt
som det låter? För hvem är det som presten talar i templet? —
Visserligen ej för en församling af hamnbusar.
Predikanten måste förutsätta en viss grad af bildning hoa
sina åhörare; han kan således ej göra annat än hvad han gör*
tala ett städadt språk, som han efter behof späckar med bilder
och bibelspråk; men förstår väl det der trasiga barnet, som krupit
ner bakom pelaren der nere vid dörren, ett enda ord af detta
språk? Flyger ej hela predikan liksom en obegriplig ström af ord
förbi hans lyssnande öra; och bibelspråken sedan, hvad säga de
honom? Han har kanske aldrig sett en bibel.
Om ändtligen i något kyffe, der desa föräldrar bor, en
gumma finnes, som lär barnet läsa, om det till och med admitteras
till nattvarden: hvad vet det eller hvad kan det? Katechesen är
i bästa fallet en inpreglad utanläxa, en lika obegriplig ordström
som den, hvilken sorlar i kyrkan, med den skillnaden blott, att
barnet sjelft är det medvetslösa instrumentet, som frambringar
detta sorl; det kallas beredelse till Herrans Nattvard att i vissa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
