Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Tredje dag jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dast kunnat börja; nu tillhör det dig, lilla Hedda, att bibehålla
lurad fader Spångren fostrat; och ändtligen, tack, du ärlige
Larsson, som blifvit en hederlig man; du skulle ej tacka mig så
mycket, om du visste, huru lycklig du gjort mig; tack, tack, vänner!»
Presten aflägsnade sig och brudparet gick in i den lilla
tref-liga brudkammaren; men här greps Larsson af en underlig ängslan,
och han utropade p& en gång: »stackars Per Adolf! — Jag vet
icke, huru det kommer sig», tilläde han, »att jag just nu, i det
lyckligaste ögonblicket af mitt lif, skulle komma att tänka pä
honom, stackare; der fanns hos honom fullt ut lika mycket godt som
hos mig, men han träffade inte på hvarken pastor Lindman eller
fader Spångren eller dig, Hedda; om han det gjort, hade han varit
lycklig som jag.»
Friherrinnan Ridderbocks vagn stod utanför ett stort hus på
Regeringsgatan; de ystra hästarne stampade af otålighet, men
kusken, som på sin bock satt styf och rak lik det obevekliga ödet,
med tömmarna i sin hand och en väldig björnskinnsmössa på
hufvudet, gaf de ystra fålarna då och då en klatsch for att lugna
dem, liksom Ödet, då vi äro otåliga att komma framåt, »sticker»
oss med »silkesslängen» för att göra oss nöjda med det närvarande.
Det var soupé hos grefve Riddersköld den aftonen; det var
tredjedag jul, for få år sedan. Ändtligen kom grefvinnan till sin vagn,
åtföljd af en sin mans kusin, kammarherren Ridderbock, som hjelpte
henne opp och ville aflägsna sig igen.
»Är ert ekipage härP» frågade friherrinnan sin slägtinge; «i
annat fall torde ni tillåta mig att i mitt återföra er till ert hem.»
»Åh ja; ännu har jag ej sett till mitt ekipage; också slutade
soupén ganska tidigt; klockan är knappast tolf», sade
kammarher-ren; »jag tackar er ganska mycket»; och med dessa ord steg han
in i vagnen.
»Det är stjernklart i afton», yttrade friherrinnan; »känner ni
till konstellationerna P»
«Ja visst, något», svarade denne; «Karlvagnen till exempel och
der, som medelpunkt i det cirkelsegment tisteln bildar, Carls hjerta.
C. A. Wetterberghs Sandade Skrifter, V. 9 ’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
