Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXI. Tredje dag jul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Se der äro tvillingarne, der Orions balte; men se der kärlekens
stjerna! Ack, hvad den strålar klart ner öfver oss; det är vackert
att kalla den enda stjerna, som lyser både morgon och afton, för
kärlekens stjerna; ser ni», tilläde kammarherren, «det är kärleken,
som vakar öfver verlden.»
«Ja», suckade friherrinnan, «det är kärleken, som vakar öfver
verlden. Men», afbröt hon hastigt, «låtom oss tala om något
roligare än det der utslitna themat! Kärleken, om den är himmelsk
Mér jordisk,* är dock något blott förbigående och gör mera ondt
än godt här i verlden. — Säg mig, hvad tyckte ni om. fröken von
Trassels paryrP»
<cÅh! charmant», skrattade kammarherren; «rhon föreföll mig
som en hjerterdame. Bet är obegripligt, att man på en gång kan
kläda sig så rikt och så smaklöst; blått och rödt, gult och grönt
tillsammans; kan man tänka sig något mera smaklöst? Men
förlåt, att jag afbryter min recension af den lysande fröken och går
till er enkla men så utsökta drägt! Hvarifrån har ni fått den
sköna blomsterguirlanden, som prydde er hårklädsel?»
«Från Italien», svarade friherrinnan; «åh ja, man kan ej neka,
att det der fina filigramsarbetet af silfver är vackert, fastän det
visst ej är dyrbart. Hela mitt garnityr är sådant; jag fick det till
julklapp från vår chargé d’affaires i Neapel.»
«Jasål Det var oändligen vackert; och då ni bar det . . .»
Men artigheten hann ej att slutas, ty hästarne kastade sig
våldsamt åt sidan, då vagnen skulle stanna vid ingången till
friherrinnans boning. «Hvad, hvad är det?» ropade kammarherren och
friherrinnan på en gång. «Peterson, för all del håll inne!» Hästarne
fortforo att fnysa och kasta sig, ända till dess ett par betjenter
kommo ut och fattade dem i betslen.
«Jag darrar af förskräckelse», sade friherrinnan, när hon steg
nr; «det kunde lätt händt en olycka. Men hvad kunde det vara,
som så förskräckte hästarne?» frågade hon kusken, sedan hon
välbehållen stod på trappan.
«Jag vet inte, nådig friherrinna», svarade den bjömbebrämade
mannen; «men jag skymtar någonting hvitt der bakom ena pelaren,
der alldeles bredvid friherrinnan.»
En betjent sprang fram med en lykta, och nu fick sällskapet
se en karl, sammankrupen och till hälften liggande bakom pelaren;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
