Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Födelsedagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
• <rÅh jo, lille Sigge, Emma skall nog tycka om tillställningen,
bon också, fastän hon väl har sett mycket grannare förut hos tant
Botenburg.»
»Ja, det har bon nog», yltrade Sigge och gnuggade sig i pannan.
«Men det är säkert», fortfor flickan, «att Glementine skall
tycka om det.»
*Ja, Clementine, det tror jag nog», sade Sigge; «vår
beskedliga Clementine, hon skulle tycka om det, om det vore aldrig s&
dåligt, bara derför, att hon visste, att det är välment; — mins
hon, Göthilda, huru glad hon blef, då gamla Märta i Smedtorpet
gaf henne en stor bundt sådana der otäcka vallmoblommor — hon
tycker nog om som vi klädt.»
«Du skall snart få höra deras omdöme», sade Göthilda, sprang
sin väg och kom straxt tillbaka,, men blott ledsagad af en flicka;
det var den beskedliga Clementine, en systerdotter till majoren,
mamsell Clementine Norling, så var hela hennes namn. aStackars
flicka», skulle en hvar säga, då han första gången såg hennes
långa bleka figur; ((stackars flicka, som fått en så ful näsa, så ljust
hår och så mager växt».
Clementine var i sanning intet något vackert att beskåda,
men då man länge betraktade henne, talade vid henne och
blickade in i de stora ljusblåa ögonen, så vann hon alltmera;
någonting glädtigt men tillika vekt talade uti henneq fula drag; man
glömde ytan, man ansåg den blott för en mask, som skylde de
rena dragen af en god engel.
Liksom Göthilda blef Clementines ansigte fryntligt, då hon
betraktade det eklärerade rummet och lille Sigges försök i det
eleganta tapetserareyrket och som dekoratör. Äfven hon klappade
honom på kinden med sin magra hand och sade: «Du har varit
bra snäll, Sigge», — men kysste honom gjorde hon icke, ty hon
risste, att det ej var att bjuda på.
Sigge var ändå icke nöjd med de begge flickornas tacksamhet,
ty han hade redan förut varit säker derom; men nu ville han höra
syster Emmas tanka, ty det var egentligen henne han velat visa
hvad man kunde åstadkomma på Almvik. Han hade måtigen gång
under julen med ett slags förargelse hört syster Emma tala om,
horn stofa rum tant Rotenburg hade i Stockholm, huru vackert
hennes ekipage var och huru stora speglar hon hade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>