- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
146

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Födelsedagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

under oss», — så tänkte gymnasisten Olsson, och så ana det
tusende.

Släde efter släde svängde upp på gården, och gäcterna
samlade sig i förmaket, som snart var alldeles proppfullt af menniskor;
en presentation kan icke skada.

Den der fryntliga gubben i uniformsbonjour, med de buskiga
ögonbrynen och denna ålderdomsrodnad på kinderna, är majoren
sjelf, och den damen, för hvilken han bugar sig, är
brukspatrones-san Minderberg, en liten brunögd gumma i svart siden och med
väldiga plymer i hufvndbonaden; den der feta mannen, på hvars
tjocka pekfinger en ofantlig karneolring briljerar, är herr
brukspatronen sjelf, som just nu som bäst hissar upp mungiporna till
ett slags smålöje, och de tre personerna i röda klädningar, som
stå bakom och niga, äro det ädla parets trenne döttrar; hvaijemte
får anmärkas, att den der långa officeraren, som redan böljat sin
konversation med de unga damerna, är löjtnant Minderberg, en
ung man med hvita spetsiga mustascher, hvilka han vrider liksom
för att interpunktera sitt tal.

Der borta vid soffan ser ni ett äldre fruntimmer, med
omisskännliga drag af en numera försvunnen skönhet, en glad, fryntlig
gumma, lika enkel i sin klädsel som hon tyckes vara enkel i sitt
sätt att vara; det är majorskan, värdinnan på stället, omgifven af
sina döttrar.

En herre med väldiga polisonger och tunn bårväxt, klädd på
nyaste modet, står inbegripen i ett djupt samtal med Emma, som
med ett -allvarligt smålöje afhör hans berättelser; det är vice härad»*
höfdingen Ärenslump från Stockholm, som för närvarande förestår
domsagan och derföre kallas lagman; och den der unge mannen*
som så ogenerad och nästan vårdslöst lutar sig’ fram för att tala
med Göthilda, är ingen annan än en ung doktor Winter, som
händelsevis är ute på en embetsresa i distriktet. Utom dessa
personer funnos många flere, dem vi kanske framdeles få äran känna,
och långt bort i vrån vid kakelugnen se vi herr Olssons och
Sig-gcs välkända fysionomier; de voro ifrigt sysselsatta att hviska vid
hvarandra — hvadP veta vi ej.

Det var naturligt, att lagman Ärenslump under sitt långa
samtal med fröken utbad sig den äran att få dansa aagläsen med
henne, så att, då löjtnant Minderberg framträdde i samma ärende

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free