Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Flickornas rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den lilla pensionen, och boet, sådant det står, eger mamma; så
mycket förde hon med sig i boet. Säledes måste en
inskränkning ske.»
«Jo, ser pappa, mitt kaffe», jublade Göthilda; ann är allt
godt igen; det der tobaksförbudet brände på mitt samvete som
glödande kol.»
Göthildas glädje öfver sin seger och kanske också Emmaa
trötthet efter balen gjorde, att de begge systrarna icke på hela
dagen hade n&got gnabb sina emellan; den ende, som ej tycktes
vara nöjd, var bror Sigge, som, mer än vanligt trumpen, satt i
ett soffhörn med Beckers verldshistoria framför näsan ooh då och då
gaf syster Emma n&gonting satiriskt att smaka p&; ty ännu hade
han ej förlåtit, att hon kallat hans gröna kransar för grönsaker.
Äfven de bästa menniskor blifva retade och behålla länge nog
om ej just vr^de, dock en obehaglig känsla i hjertat, när någon,
har drifvit gäck med deras välmening, när någon med en stilett
af likgiltighet ellAr hån sticker ett sår i det af ömhet, kärlek och
stolthet svällande hjertat. Det kännes länge efteråt, utan att vara
en finkänslighet af fåfänga; det är en känslighet af annat slag,
det är det godas ande, som har blifvit ledvriden i vingrötteraa och
som ömmar, när den åter försöker att flyga opp.
Emma och Göthilda voro systrar, tvenne alldeles likartade
väsenden med samma anlag och samma hjerta, men de hade det
oaktadt blifvit skilda och sammanträffade iqke mera sedan de som
små barn lekt tillsammans; de gingo skilda vägar i lifvet, som
aflägsnade sig allt mera ju äldre de blefvo, ju mera deras vanor
stadgade sig och öfvergingo till natur.
Majorens syster, friherrinnan Rotenburg, var ett rikt
fruntim-iner, enka efter én general af detta namn; hon bodde i Stockholm
och blott efter en mellantid af fyra eller sex år reste hon åt
landsorten och helsade då äfven på hos sin bror och svägerska.
Det- var vid ett sådant besök för omkring sex år sedan hon
fattade tycke för Emma, en tolfårig, yr oeh glad flicka, naturfrisk
och lycklig. Sjelf egde generalskan också en dotter, men denna
var af ett sjukligt och dystert lynne, och hon erbjöd derföre sin
bror att uppfostra Emma i sitt hus. Både majoren ooh hans fru
hade mycket att invända, men funno slutligen, att det skulle vara
en lycka för flickan att i generalskans hus £1 en uppfostran långt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
