Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herrarnes rum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<rJaså, hon var som en vante i dina händer», skrattade
lagmannen; «nå hvad säger ni, om jag berättade er, att min dame
gaf mig en handtryckning; ja, förbanna mig gjorde hon icke det;
hon låtsade snafva och grep mig hårdt om fingrarna; och så
smålog hon så sött, så sött och bad om förlåtelse. — Om hon ändå
fått ärfva .gumman Rotenburg 1 Men nu kan hon på sin höjd duga
att kurtiseras, och dertill är hon klippt och skuren. Systern, den
der vildhjernan, kommer man icke så lätt till rätta med, då skulle
man ha länsmansfasoner; bon förstår ingenting bättre.»
«Eller doktorsfasoner», tilläde notarien Blom; «men detta är
då en fÖribanHad otur — se der — noch ein mal — den der
Winter har sina knep, han — qvinfolken äro som de vore rasande
efter honom; åh ja, han är doktor, han, och känner på pulsen,
huru hjertat slår. — Nå, Kryddsten, har du ingen seger du också?»
Kryddsten blott blinkade skälmaktigt med ögonen. «Hvad
jag vet, får ingen veta», sade han, «hm! hm! — Fröknar äro folk
också, sade fader Abraham.»
«Det vore f—n», skrattade lagmannen och notarien Blom
något flata — «men du raljerar.»
<cÅh, jag känner till flickorna jag», återtog Kryddsten, «väckra
och sedesamma flickor naturligtvis. Ha, ha, ha! Vi tala inte om
den saken, gossar! — En riksdaler strecket, ingen appell!»
«Nej!»
«Två riksdaler, ingen appell! — Tre banko då; hör du, Blom,
vill du repareta förlusten?»
«Nå så kör»! ropade herr Blom och kastade en trea banko på
bordet.
«Nu går det hett under sköldarna till», sade lagmannen; —
omen, låt gå!»
Så suto några ynglingar af bildning, eller åtminstone med
anspråk derpå, ända till morgonen inbegripna i ett vildt spel, med
uppjagade passioner af afund, snikenhet och vrede målade på sina
än pionröda, än likbleka ansigten; och för att mildra dd skärande
känslorna, som genomkorsade själen, roade de sig med, blott roade
sig, det forstås, med att kasta skuggor, dunkla, outransakliga
misstankar, på några flickor, hvilkas föräldrar menat väl och tillställt
ett så kalladt nöje.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
