Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Soiréen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
V57
två år studerat under en mirakelman i Wien; han hade genomrest
Tyskland, Frankrike och Italien, allt på sin mecenats bekostnad,
och hade nyligen kommit hem.
Sonen till denna magnat, baron Lichton, en skön figur
imellan yngling och man, stod vårdslöst med ena handen stödd mot
stolen,. der Bernhard satt, och kastade en stolt blick öfver den
undrande och lyssnande mängden. ’
Hilmas ögon voro häftade vid pianistens ansigte, och hennes
mine skiftade. liksom hans vid hvarje ny idé, som1 föddes, växte
och dog i tonsvallet; hon tycktes lefva genom dessa toner; de
voro någonting ovanligt för hennes själ, som hört sig trött p&
evigt enahanda kpnserter och musiknöjen.
Man sade i staden — men hvad säger man icke? — att
unga baron Lichton och Hilma Rotenburg voro ämnade till ett
par. Kunglig sekter Gyllensnip påstod till och med, att de voro
skapade för hvarandra; hvad som är säkert, är, att Hilma hade
ingen aniqg derom.
Imedlertid var baron Lichton ett af den högre societetens
praktexemplar, och detta vill ej säga så litet, om det också ej
säger fullt så mycket, som folket i allmäiihet tror och ej vill tro.
Ty ett företräde må vara hvilket som hetat, man afundas det
likväl; den snillrike måste ha jemnt och rätt så mycket snille, som
man vill erkänna, den rike disputerar man ädelmod och den
förnäme duglighet.
Man kommer lätt i den sköna ifvern för massans -väl, for de
lägres bildning och lycka, att göra orättvisa mot den rike eller
den högbördade; man vill så gerna se motsatsen och glömmer allt
for ofta, att menuiskan, i hvilken drägt hon visar sig, i hvilken
sfer hon rör sig, dock är samma menniska, med fordran på samma
rättvisa.
Iakttager man detta, så måste man odkså erkänna, att baron
Ludvig Lichton var en älskvärd personlighet. Han hade långt ifrån
denna glada uppriktighet, som, till exempel, urmakaregesällen
midt-emot; han var tvärtom outgrundlig, då det kom an på att
behandla alla lika;- men denna vana att beherrska sitt tycke hade
han vunnit genom öfning och derföre att han visste, att en man
i hans ställning ej borde och ej kunde vara så uppriktig som
Gerhard.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
