Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernehof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eftersinnande, hvarunder den gamle hade stannat orörlig midt på
golfvet med armarna korslagda.) Min bror ville spela rolen af en
ny Mirabeau, han. ville krossa det heliga af sin ätts minnen, rycka
sönder den historiska kontinuitetens band för att upphöja sig sjelf
och något, som han kallade folket — det vill säga: massan; han
ville ej begripa, att det finnes befallande och lydande, att naturen
skapat lejon och lastdragare, en adel och ett folk. Nå väl, med
sådana begrepp passade han i «medborgarkungens» hof, hos den
krönte komedianten, som ville gifva adeln dödsstöten för att
sedan desto friare göra liberala taskspelerier för den dumma massan.
Min bror gjordes uppmärksam på hans afsigter, och ett blindt hat
trädde i afgudadyrkans ställe. — Min bror var en farlig menniska,
paasiönsfull och utan vördnad för det heliga. Min salig far och
jag gjorde allt för att aflägsna den nye Mirabeau; det lyckades
derföre, att försynen icke ville, att en affalling skulle nedrifva hvad
tusende trogna uppbyggt. — Nå väl, han aflägsnades, han
skadade ej mera; men ynglet växer åter upp, idéen har slagit rot hos
min egen son; revolutionens spetälska har besmittat mitt eget blod;
den bryter ut småningom, och nu står jag på punkten att åt en
vanbörding öfverlemna mitt namn och en slägts ära, som fortlefvat
i sekler. — Nej, der finnes ännu lejon i mitt vapen, och lastdjuren
få ej inträde i min kula. — Ludvig måste tiga och lyda. —
Besynnerligt», återtog baronen efter en stunds tystnad, «huru
försynen fogar 1 En baron Lichton och en tiggare 1 Ludvig skrifver,
att Vis-Jon känner min olyckliga brors senare öden, att det finnes
papper, som bevisa . . . Må göra! Men jag måste tala vid
tiggaren. — Bet är hårdt, mycket hårdt, att nödgas nedlåta sig till
en tiggare, till utskummet af folket,. och min egen son tvingar mig
dertill. — Min bror skref några gånger, sedan han uppgifvit sig
som död. Han kostade betydliga summor; nya förhållanden hade
inträdt; vi började åter lefva upp och utgöra hvad vi fordom voro,
kronans stöd mot faktionerna; men bredvid den gamla adeln
kastade sig en ny adel upp i sadeln, ett halfting mellan verklig adel
och tjenstadel, och snart tog denna väldet; vi återvände i tysthet
för att vänta bättre tider. Folkyran måste en gång stanna; den
måste förstöra sig sjelf; det är blott en pröfvotid.»
Baronens ansigte hade blifvit lugnare under denna monolog.
Men hastigt fick det åter sitt bistra uttryck, och han ringde häf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
