Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernehof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigt. Som en ande i en fésaga stod den ljudlösa gubbes
innanför dörren.
aBefall, att kusken genast far till fattighuset och hemtar hit
den s& kallade Vis-Jon, den halta gubben.»
«Ja, nådig baron», hviskade kammartjeparen och försvann.
Han skulle ej varit en riktig kammartjenare, om han undrat
eller gissat; han gjoFde intetdera utan lydde. Kusken, som fick
befallningen, var ett den nyare tidens barn och undrade derföre
storligen, hvad nådig baron ville Vis-Jon så sent på qvällen, och
att sjelfva slottet jäste af den nya surdegen bevisades allrabäst
deraf, att alla vågade undra utom kammartjenaren.
Der nere i fattigstugan vid Tennsta kyrka såg det rätt trefligt
ut om qvällen, ty brasan brann på spiseln, och Kajsa, den gamla
hushållerskan, höll på att koka gröten. Omkring spiseln suto
några gummor och spunno blånor, och en gammal blind gumma, som
frös, satt på sjelfva spiselhörnet och märkte knappt, att hon nära
stektes; man blir känslolös med tiden.
Men midt i samlingen satt gamle Vis-Jon, ställets
sagoberättare och historiograf, och talade om en lång berättelse for
gummorna, som med ett slags likgiltig uppmärksamhet afhörde den
jovialiske gubbens ord. «Nu täljer jag på träskedar, men det var
en tid, då jag åt på silfver; det var i salig baronens tid det»*,
yttrade gubben.
«Alltid kommer Jon med sin salig baron, liksom det vore så
precist säkert det», inföll en af gummorna, som, mera kinkig till
lynnet, merendels uppträdde i opposition mot Vis-Jon.
«Ja så, hon tror det, Märtha», svarade gubben, amen visst f-n
är salig baron salig, så säkert som att vi få gröt i qväll; hon
skall veta, att det var en hederlig man, en god man, och inte eo
sådan en stelpinne, som jag vet väl hvem.»
«Hvem kallar han för stelpinne, Jon?» frågade Märtha.
«Åh, jag kallar hvem jag vill för stelpinne, vet hon, ooh hvem
jag vill, kallar jag asnärt», ty om inte skaftet vore, så kunde inte
snärten svepa in i fattigmans skinn — fy f—n!»
«Nå, hur var det med salig baron», afbröt en annan gamma
Vis-Jons betraktelse, och genast uppklarnade hans ansigte.
<Jo, si, jag var hans betjent och hade hela vapnet, sådant
det sitter på stenen här ute, på kragen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
