Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernehof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fcOrkade han med det, han?» frågade Märtha och fick.en
försmädligt ättickaur grinmin, «bar han hela stenen p& kragen?»
«Stenen? hvem f-n sa’ stenen?» afbröt gubben; «hon måtte ha
gikt i faggorna bon, Martha, då hon inte kan låta folk vara i fred.
Håll hon munn’ på 9ig 1 Hon har inte sett och förstår inte —
eller hur, gummor.» De andra ville gerna höra gubbens berättelser,
och Märtha fick således den tillrättavisningen att tiga; gummorna
höllo ihop med Vis-Jon, ställets ende kavaljer, den ende, som
kunde entraitenera damerna.
«Jo, si, jag var betjent jag, och klädd i livrée och reste med
baronen två gånger om året till Stockholm; men han umgicks
aldrig med en viss, fastän de druckit samma modersmjölk; det är en
stelpinne, bror min, sa’ salig baronen, och det är efter honom,
som jag säger stelpinne, men snärten bar jag lagt till, det är den
forb—de inspektoren — det är en snärt med tre knutar.»
«Bevara mig, så Jon talar», sade hushållerskan.
«Ja, jag talar fritt, för si, der är ingenting att få, sa’ tjufven
tog dörren. — Om jag ville, så . . .» fortfor gubben, «men, lika
godt, stelpinnen känner mig nog sedan gammalt, och derföre är
det han alltid nickar åt Vis-Jon, fastän han annars inte låtsar <se
någon, då han kommer till kyrkan. Nog af, jag känner slägten,
sedan jag tjenade hos salig baron; det var annat slag det, och
kammarherre hos Gustaf den S:dje. Jag mins nog, då han,
kungen, menar jag, år 87 helsade på vid Stjernehof; det var varmt
den dagen, och kungen åt en mil härifrån vid Björkviks gärde —
ja, just der stenen står, för si, man reste alltid stenar upp der
han åt — ty: «säg att dessa stenar varda bröd», sade presten,
och, pass på, han fick ett stort pastorat. — Imellertid så kom
kungen; körde gjorde han som Jehu och när han for öfver bron,
så stupa* en häst — flux ur linorna och så bar det åstad. Herre
Gud, hvad kreaturen sågo ut, då han kom in på Stjernehof, piskade
så, att blodet flöt, och svettiga som såplödder. Der stodo då de
unga baronerna nte på trappan, ty gamle baron var illamående,
hette det, och kunde ej ha den nåden, gubevars 1 fapt hela. saken
▼ar så, att han var för högmodig att stå på gården, då kungen
kom, för si, han var en liten kung, han också, och var en af de
der herrarne, som kung Gustaf lät sätta in vid Bevlation — en
stolt.och stor herre, som inte krusade för någon. Ack, hvad den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
