Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stjernehof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Baronen stod liksom förstenad. «Du(viU således icke gifva
någon upplysning? Nä Väl, låt bli! < Men da var närvarande, då min
bror afled — talade kan om mig?»
«Ja, han förlät er, herr baron», svarade Vis-Jon; «han höll på
att dö, och då kan man förlåta allt.»
«Nog, min gubbe ; du gör dig en heder af att trotsa, men
du kan ej såra mig; derföre förlåter jag allt hvad du antydt eller
sagt.»
«Jag har ej velat såra er, herr baron», yttrade Jon; *men
deraf hjertat ar fullt talar munnen.»
«G& I» sade baronen enstafvigt, och samtalet var slut.
Några ögonblick deréfter rullade landåvagnen på den stenlagda
gården ooh Vis-Jon gungade åter till sitt hem, den lilla
fattigstugan vid Tennsta kyrka.
«Han åkte rart han», yttrade morgonen derpå 6n af gummorna
till Vis-Jon.
«Ja, som en landshöfding», svarade gubben ock smålog»
«Åh», anmärkte Märtha, «jag blef riktigt rädd för Vis-Jon,
jag, att det skulle gå med honom som med den der Faust, som
hin onde tog; han åkte också som en landshöfding.»
«Alltid skall hon vara stygg, hon», sade en annan gumma,
som hellre ville veta något nytt än förarga Jon — «nå, hvarför
fick Jon fara si så der?»
«Åh, det var ingenting, gummor; nådig baron ville bara fråga
mig om en ting.»
«Jon kan gerna säga», bad gumman.
«Å.h ja, han fråga* mig: «är der fred på fattighuset?» — Ja,
nådig baron, bara f-n toge gamla etter-Märtha, sa’ jag. «Håller
kon sig inte i skinnet», aa’ han, «så ska’ jag hjelpa dä’n henne, jag»;
det var alltihop.»
Mårtha blef naturligtvis myoket förtretad och öfverröstade de
öfriga gummorna, så att Jon slapp väl ifrån alla frågor. Han
vann sin afsigt Märtha gaf fattighusets invånarinnor nog af att
göra hela dagen.
Imedlertid, hvarföre afhemtades Vis-Jon genast, då brefvet an«
kom, ooh hvarföre, fick han åka i baronens egen vagn?
Då man känner baronens lynne, är begge delprne klart. Han
skulle komma genast, ty den gamle mäktige mannen hade aldrig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
