Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vis-Jon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varor, d& kana ordström på en gång stoppades, när husfadren
trädde in i stugan. .
ttet var en hög, kraftfull geatalt med starkt gråaprängdt, rakt
uppstruket hår, en egenhet, som bjert stack af mot hans drägt,
ett slag* medelting mellan en sjömans och traktens vanliga
bond-habit. För öfrigt bar mannens ansigte stämpeln af ett kufvadt
mod, någonting på en gång kraftfullt och undertryckt. Han
tycktes likväl snarare kunna vara far åt den unga qvinnan, ty han
syntes vara öfver femtio år gammal.
Jon steg ovilkorligen upp och tystnade» när han såg den höga
gestalten, och då mannen vände sig mot honom stadnade begge
som ett par bildstoder midt emot hvarandra. Värden i huset var
den förste, som hemtade sig och sade: «Nå så god dag, gamle
kamrat; tack för sist, Jonas — hur lefver verlden med dig P» —
Jonas ville svara men kunde inte. — «Hå», fortfor mannen, ckänner
du inte igen din gamle backskamrat, Gustaf Bos, som du seglade
ihop med på Två Bröder från Gefle — det är just jag.»
t Herre min Gud», utropade Jonas ändtligen, liksom han ej
hört något af hvad den andre sagt, «det är sjelfva baron.»
«Jaså, din skälm», sade denne med ett tvunget skratt; «du
kallar mig ännu vid mitt vedernamn på sjön. Ser du, min unge»,
fortfor han, vändande sig till sin hustru, «man kallade mig alltid fär
baron, då jag reste, ty kamraterna påstodo, att jag såg så stolt och
fin ut. — Kära morl gå ut och laga till något åt oss; vi skola
traktera vår beskedlige Jonas.»
Hustrun gick, småskrattande åt det förnäma vedernamn hennes
man förtjenat sig, oeh nu voro de begge ungdomsbekanta ensamma.
«Du känner rätt, käre Jonas 1» yttrade mannen; «jag är
verkligen din egen baron; men derom ej ett ord, om da ej vill göra
mig olycklig; lofvar du detP»
«Ja, nådig baron.»
aTyst med det, min gamle gosse, men lofva det på din salighet.»
«Ja, baron» på .min salighet», sade Jonas och lade handen
På bröstet.
«Du trodde, att jag var död», återtog hans gamle husbonde,
som med foten rörde vaggan, der ett barn låg; *du har trott, att
jag dog i Sehweite.»
«Ja, nådig baron.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
