Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vis-Jon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrifvit; jag har det ännu.» Baronen öppnade en simpel byrå ock
framtog en brefbundt. — «Se här, handen har darrat på den gamle.
Han skrifver så här:
Ȁlskade Gerhard!
Ännu har jag någon kraft qvar och vill använda den för att
sända dig min sista välsignelse.»
»Ser du, Jon», upprepade baronen, »min far välsignar mig; ack,
Jon, ack, jag kan ej annat än i ödmjukhet bedja honom förlåta mina
nngdomsdårskaper. Vidare: »Jag lägger frånvarande mina händer
på ditt hufvud och beder Herren välsigna dig, du min förstfödde;
måtte vi råkas i ett bättre land, der alla jordiska strider äro slut
och der ej nödvändighetens jemhand sliter hjertan ifrån hvarandra!
Du lefver nu sjelf i ett land, som har blödt under folkväldets
för-ffcrliga gissel; kanske du nu inser dina förvillelser. Ack, Gerhard,’
jag har ett att afbedja; din döende far hoppas på din och på
Guds förlåtelse. Du vet, att dessa läror äfven fått insteg i vårt
land, att ingenting vinner mera mängdens bifall än utsigter på
sjelfsvåld; jag fruktade, att du, som redan i ditt namn egde ett
sätt att höja dig öfver hopen, i öppen fiendskap med
den.bestående styrelsen skulle följa dina ideala åsigter och tända
mordbrands-facklan dels af frihetsbegär, dels af ärelystnad och dels af hämd
mot konungadömet. Du hade blifvit en olyckstiftare för ditt
fädernesland, hade kunnat blifva den, som skulle mörda dess helig*a minnen
och sköfla dess gamla rykte för trohet. Jag öfvertalade dig att
nppgifva dig för död; ty det är bättre att dö än att mörda sin
moder. Du var ej förföljd; man hade blott misstanka, men intet
bevis; da är ^åledes bedragen; förlåter du din far detta offer åt
vårt namns ära? Jag ville hellre, att mina barn skulle dö» än att
de skulle befläcka detta namn, som i århundraden lyst bredvid
thronen, en aftonstjerna och en morgonstjerna, vid konungagrafven
som vid den krönta vaggan. Jag ville ej, att en Lichton skulle
i historien stå tecknad som en man utan tro,* utan fosterlandskärlek.
Förlåt mig, om du kan. Gud välsigne dig!»
Baronens läsning hade flere gånger blifvit afbruten; det tycktes,
som om vissa ord ej velat slinta fram. Läsningen var slut:
«Nå, Jon, — hvad säger du?» frågade baronen.
»Jo, att ni bör förlåta er salig far, men inte er bror; han
•tal ert fademearf ifrån er; det bor ni taga igen.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
