- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
194

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vis-Jon - En själringning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


«Åh jo, jag kan inte neka», yttrade Jon, «men det Sr som
presten säger: en hvar är salig af sin tro» — och jag tror, att’
det varit bättre, om baron, — ja, jag säger baron, for si, träden
i skogen måtte väl inte sqvallra — det hade varit bättre om baron
sutit på Stjernehof; der hade varit ett annat lif då än nu.»

«Du kan ha rätt; min bror har alltid varit en «stelpinne»—.»

«Ja, riktigt en stelpinne», upprepade Jon; «en riktig stelpinne,
ooh inspektoren sefn, som pinar folket; det hade aldrig skett, om
baron varit herre. — Ja, det har jag många gånger sagt åt folket,
de staokars kräken: hade salig baron Gerhard lefvat, så hade det
gått annorlunda. Och så den gamle Passe, kammartjenaren.»

«Jaså, du mins jag kallade honom alltid for Passivus, ty han
hade aldrig någon egen tanke», — anmärkte baronen.

«Ja, just han, Strykmis, som han’annars heter, men jag kallar
honom Passe, liksom baron», återtog Jon med ifver, emédan han
nu var inkommen på sitt ämne; «han ’går och bär sqvaller för,
med fdrlof, nådig stelpinnen deruppe ooh ligger i maskopi med
inspektoren, och så hudflänga de och flå en stackare, och baronen
tror, att allt är rätt, han.»

«Nå, kära Jern», återtog baronen, när litanien boijade bli slut,
»tycker du icke, att jag, i min enkelhet är lyckligare än min bror
på Stjernehof, som luras af alla oeh hatas af allaP»

«Ja» åh ja! hvar och en är salig af sin tro», sade Vis-Jon.

*


En själringning.



I hvaije menniskosjäl finnes en grundidé, som beständigt
vexlar i sina former, men ändå alltid blir densamma och som, fastän
oftast omedvetet, bestämmer lynnet, handlingarna och tankarna hos
den, som eger denna rörelseväckande princip på bottnen af själen.
Denna idé är alltid oskyldig, men drifver oss både till goda oeh
onda handlingar, eller till och med löjliga; det är uppfostrans
instinkt, den taktkänsla, man lärt sig oeh som blifrit vår andra natur.

Det var således icke en verklig kärlek för frihet eller ett fullt
erkännande af frihetens enda och sanna princip, hvilken helt enkelt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free