Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En själringning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det svek, hans fader begått for att bevara sin fixa idé om
hvad han borde, hans egen oförsigtighet, allt skalle hafva väckt
honom nr sina ungdomsdrömmar; men han, åskådade Frankrikes
hvälfningar for nära, for mycket i detalj, for att kunna rätt
be-domma deras vigt; han lärde sig .rysa för revolntioner, men lärde
ej mera än att fasa för dem, hemtade ingen konskap ur deras
blodiga skrift. En annan tid hade kommit; han skattade sig lycklig
att hafva afsagt sig bördens ofördoraar» (han kallade dem sjelf så);
— hade han det verkligen?
Nära * vid Kräklinge kyrka (det var i den församlingen
Tall-veda var beläget) låg en liten grå byggning, omgifven af en
ofantligt hög stängsel, innanför hvilken ett slags trädgård var belägen.
Der såg det något klosterlikt ut, man kunde ej neka det — och
det var ett slags kloster, der en enka med sin dotter bodde. Den
gamla frun derinne var löjtnantskan Klähvitt, enka efter salig
löjtnant Klähvitt, hvilkens förfäder inkommit under
hugenottförföl-jelserna.
Fru Klähvitt var temligen gammal, men ändå kry och rask,
snusade ur en lackerad bleckdosa, som hon fått till skänks, och
nyttjade vanligen en tät kambricksnegligé, som prosten kallade för
«dusamell», något, som alltid förargade gumman.
Om söndagarna såg man henne alltid i den närbelägna
kyrkan, om vintern i en slags kapott och om somrarna, i en vidlyftig
gulgrön sidenschal med en stor utsydd blomma midt på ryggen,
men i alla årstider med en svartmålad högkullig rothatt, prydd
med tre smala, rättuppstående röda plymer, hvilka, liksom de
mogna axen på en åker, svajade om hvarandra i de mest
behagliga böjningar.
För främmande, som besökte Kräklinge kyrka, voro dessa tre
plymer ett oupphörligt ämne för uppmärksamhet; ty så ofta
gamman nös eller af from andakt rörde på hufvudet, kommo de tre i
häftig rörelse, och säkert var, att ingen främling lemnade kyrkan*
utan att fråga: «hvem är det der fruntimret med plymernaP»
Hennes dotter, mamsell Sara Klähvitt, var en flicka efter
utseendet temligen myoket öfver passionernas ålder; det var en lång
mager figur med skarpt markerade anletsdrag, tunna läppar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
