Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En själringning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Ja, Herre Gud», återtog gamman; »men do skall fl se» att
jag skall dit for att svepa henne; det finnes ingen, som sveper
som jag. Men en sto» skada är det, att jag icke är der nu, for
nu låta de henne ligga krokig i sängen, så att det blir ett bråk
att få henne rak igen. — Tacka vill jag, då salig majoren dog;
då var jag der, och alla voro så förtviflade, att de icke viaste till
sig, men jag behöll förståndet och visste nog hvåd jag borde göra;
så snart han dragit sista pusten, så torde jag ut hennes nåd ock
barnen* och sade till folket att inte släppa in dem igen. Och så,
när jag kom in, så satte jag en psalmbok under hakan, så att
munnen ’kom igen, oeh lade en sexstyfver på hvartdera ögonlocket,
så att de höllo ihop, och så lade jag armarna i ordning. Ja, hela
socknen vet också, kur ordentlig och snygg han låg i kistan ooh
hur väl han var svept — med sin sockerstjerna på bröstet ooh
sina löskragar och halsduken om halsen; han såg riktigt söt ut,
der han låg, salig majoren. Också så hörde jag alla säga: »Kora
så vackert lik, honom har nog fru Klähvitt svept.»
Gumman hade troligen fortfarit ännu längre i sin berättelse,
om ej klockorna i det närbelägna tornet börjat röra sig och en
ordentlig ringning boijat klockan precist tolf.
»Hvad i Herrans namn är det, själringning klockan tolf P»
yttrade gumman och for upp från sin stol med fata att kasta patientian
på golfvet — »Hennes nåd på Tegelvik är således död och Kajsa
visste ej ett ord derom: ja, då är hon död i minuten; rensa, du,
Sara, jag skall öfver till Pipqvist för att fråga.»
Inom några minuter stod fru Klähvitt inne i rummet hos sin
granne, klockaren och organisten Pipqvist. »Go* moron, herr Pip*
qvist; hoppas det står väl till; hur mår frun?»
»Tackar, fru löjtnantskan», yttrade gubben Pipqvist, som jaså
nu satt och skref rent ett auktionsprotokoll, ty herr Pipqvist
användes till mycket utom som tonkonstnär; «tackar bra!»
»Hennes nåd är då död?» återtog fru Klähvitt. »Ja, Herre
Gud, det var en god och galant menniska.»
»Hennes nåd?» frågade herr Pipqvist; »hvilken nåd?»
»Ack jo, på Tegelvik, vet jag», invände fru Klähvitt; »är det
inte för henne det ringer?»
»Nej, visst inte; jag vet inte orsaken, men prosten kar be*
fallt, att det skulle ringas mellan klockan 12 oek half 1 — for
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
