Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Gossen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Nej, Jon, hjelp kan ej mellankomma; min Anna har bedt
mig skynda, och jag kommer. Ser du, Jon, jag är ndjd med allt
oeh sörjer ej för barnet, ty Gud lefver och skall hjelpa honom.
Aok, för hifru mycket har jag ej v&r redlige prost att tacka, för
tröst i lifvet och hopp i döden.»
En månad efter detta samtal kom Jon igen, men den liUa
stugan var tillsluten; ty den var utan egare; spinnrockshjulet, som
hängt vid takfoten, var borta; lyckans ostadiga symbol var
borttagen från det tomma huset, der likväl lyckan i hela fyra år bott
Jon giek till prostgården; på gården lekte blle Gerhard med några
andra gossar.
<£e Jon, se Jon*, ropade gossarne j ty alla kände de
Via-Jo»; »låt oss se dina taflor!»
»Känner du igen mig?» frågade lille Gerhard oeh vände sig
rundt omkring. «Ser du, jag har fått en ny vacker rock; ack se,
med fickor, bakfickor, se, Jon; jag kan ha händerna i fickorna.»
Jon var rörd in i sitt innersta och’ ned häftighet lyftade han
upp gossen och frågade: «Hvar är din far, Kllc Gerhard?»
»Jo, han är borta hos marfima, och mamma är hos Gud i
himmekn, oeh Gud är så god och beskedlig han, och håller af
små barm — om de äro snälla.»
«Ja, Gerhard, det är sannt, Gud håller af små barn», sade Jon.
♦Oeh om de inte smutsa ner sig och äro olydiga.»
«Hvem säger så?»
«Prosteh, den beskedlige prosten», sade gossen; »men jag får
en gång, när jag bMr stor, råka pappa och tnamnta, det bar
prosten lofva t; han skaU visa mig vägen bara jag är snall.»
^Stackars barn», suckade Jon och lät gossen åter blanda sig
med shta lekkamrater.
Jon hade sedan en lång öfveriäggning med den gamle prosten
ooh gick och kom åter eftér några veckors bortovaro. Han
uppfyllde sin fordne herres sista befallningar och hoppades ännu, att
hans dröm om sin baron skulle uppfyllas, att Stjernehof skulle
återfalla till den laglige arfvingcffi åtminstone i andra led, att den
lille gossen, som iekte på gården, en gång skulle bli en stor benre
och med livréklädd betjening åka frå^ herresätet till sockenkyrkan
och derifrån till Stjernehof. Då föreställde sig alltid den gode
Yifr-Jon sig sjelf stående vid vägen, när unge baron kom fram, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
