- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
208

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bref

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

somitad, som jag väckte frågan, utan blott för att saga, att det ej
är bra, att flickor sitta och sy beständigt; det skadar brostet och
doktor Winter har ju forbjudit Clementine att sy.»

«Ja — ja, pappa, du bar rätt, g& ut flickor och rör på er!»

Flickorna gingo, men så snart de lemnat rummet återtog ma*
joren sin bistra mine och sade: «Hör du, mamma, du må tro, att
jag har fått mig ett dumt bref. Kom hit och sätt digl Se häri»

Majorskan läste och med hvarje rad blef hennes anlete
ljusare; ändtligen utbrast hon: «Gudskelofl och så mycken glädje
trodde jag aldrig jag skulle få.»

»Jaså, du gläder dig, men mig sätter det myror i hufvudet.»

«Kors, käre Lutzow, brölloppet skall bli så enkelt, men ändå
hederligt; det skall inte kosta mycket, och du skall inte få något
bråk for det.»

«Hvad är det der for persilja du pratar P Hvem f-n har talat
om bröllop — tala hellre om begrafning.»

»Begrafning — hvad säger duP» frågade majorskan.

«Jo, jag säger», återtog majoren ooh kastade brefvet bort ifrån
sig, »Winter är en hederlig och bottenärlig karl; jag håller af
honom son* min egen son — ja det gör jag, men den förbannade
gymnastiken han böljade med yar ett gement dumt streck, som
for åratal förstör vårt lugn.»

«Men, käre Lutzow», böljade frun i ett slags föreläsningston,
«du som annars är så klok och förståndig och min snälle gubbe, att
du skall taga så häftigt vid dig derföre, att en hederlig man sådan
som doktor Winter friar till vår dotter, det kan förundra mig.»

»Jaså; men det förundrar inte mig», yttrade majoren; «här
blir olycka af; här blir sorg och elände af hela herrligheten; och
att Winter se’n skulle%vara så elemenskadt dum att bli kär i Emma;
om han då i Guds namn nödvändigt skulle fria här, så hade väl
Clementine passat honom bäst.»

»Göthilda, vill du säga», rättade majorskan.

«Nej, Clementine vill jag säga», återtog majoren.

»Men, käre Lutzow», återtog frun i sin förra docerande stil,
cdu kan väl inte begära, att Winter skulle bli kär i Clementine

— stackars flicka, hon är ändå bra ful, fastän hon är så innerligt
gt>d, att hon nog skulle göra en man lycklig; men si, karlarne
äro nu en gång sådane.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free