Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett bref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och glömmer rent af allt. Hor var detP Löjtnant Lutzow, en
sakramqnskad spelevink, böljade att mer än ofta resa till dina
föräldrars bus, ocb utan att säga ett ord till gubben eller gumman,
så berättade han dottren, att han höll af henne, och hon, att hon
höll af honom, och så beslöto de att på en g&ng företaga
hmfvud-stormen på föräldrarna. Löjtnanten, som var tapper, åtog sig att
hålla tal for pappa, ooh den beskedliga dottren åtog sig mamma,
och se så der blefvo vi gifta. Ser du, min gumnyi, var allt det
der rasande och om jag å min sida bar mig ohederligt åt, då jag
friade till dig, eller du oförsigtigt åt, som sade ja, så är det en
kuriös sak, att vi kunnat lefva i tjugu år så lyckligt tillsammans,
och om det nu häader oss sammaledes som det händt dina
föräldrar, eå heter det: hvad du sått skall du också uppskära.»
«Ja, men om Emma sagt ja, så har hon ingen kärlek för
sina föräldrar*), invände majorskan.
«Nå, höllo vi då mindre af din far och mor derföre? Låtom
oss gå tillbaka till oss sjelfva, så finna vi, att om Winter och
Emma först kommit öfverens, så hafva de gått den enklaste
vägen, den naturligaste oeh således äfven den rättaste.»
«Åh ja, da har dina egna åsigter; militärer ta allting så
lognt; men Winter är civil karl han», tröstade sig majorskan. «Vi
fä se; jag skall tala vid Emma.»
Imedlertid var beslutet taget: för att skona Clementine skulle
Emma resa till tant Botenburg, och Winter skulle fä till svar, att
man skulle tänka på saken. Winter var, enligt majorskans
öfver-tygelse, allt för «hederlig» att derföre tröttna; men majoren trodde,
att han skulle bli upptråkad af allt detta betänkande och gifva
hela spekulationen på båten.
Majorskatts förlitande på sin dotter kom dock på skam; Emma
gret naturligtvis, men bekände, att hon visste af att Winter skulle
skrifva, att hon höll af Winter, att hon till ooh med sagt det;
nen endast i förtäckta ordalag, hvilket ändå glädde majorskan
som en half seger och som ett slags, fastän litet, haltande bevis
på hennes sats, den hon, till trots för alla majorens påpekningar
om deras ungdom, ändå ville genomdrifva, nemligen att föräldrarna
voro hufvudpersonerna vid ett frieri.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
