- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
220

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slägthagen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

•Åh ja, jag kan utan ekryt säga, att jag vanligen tappar nära
nog af endast artighet; man måste vara varsam att vinna mot
vissa; man måste förlora för att stå väl. Men deremot kan man
taga sin skada igen med spelare, som ej se upp eller som icke
med nog uppmärksamhet följa spelet. Gamla professor K., eljest
en hedersgubbe, en lika stor bokmal som dålig spelare, förlorar
alltid — och som han intet inflytande har, så får gubben brumma

— ha, ha, haU

Hela aftonen fortfor notarien att underhålla de sina på
Slagt-hagen med dylika intressanta historier från hufvudstaden. Deasa
rörde sig imellertid i en helt annan sfer än den, i hvilken han
vanligen lefde; ty. notarien Constantin Ärenslump lefde just icke i
de högre cirklarna.

Han bodde helt anspråkslöst i en vindskupa, vanskötte sin
tjenst, hade tre fiskaliska actioner för sitt vinterting, åt på kredit
äii här och än der och umgicks med ett högst blandadt sällskap,
som blott hade ett gemensemt, att nemligen hvaije afton spela
kort. Någongång urartade nöjet något mera, men det var i all
tysthet. Imellertid fortfor notarien att vara ytterst välklädd och
kunde således vara med på en mängd publika nöjen, der han gjorde
allt for att visa sig intagande för damerna och väcka inflytelserika
mäns uppmärksamhet, om ej annat dock genom det underdåniga i
sitt väsende och den leende mine han antog, då han råkade vara
i en krets, der en sådan förde ordet.

Man kan säga mycket om «vår tids ungdom»; hvarje tid har
haft åtskilligt att förmäla om sin, ty ungdomen har aldrig stått
väl hos den äldre förnumstigheten; säkert är, att ungdomen utgör
sjelfva folkets toppskott, den del deraf, som skjuter i höjden, som
sträfvar uppåt och som vidgar kronan, men den är deremot ej
folkets rot, ej stammen, ej en gång grenarna af nationens träd, och
om man ville säga, att ett folks hela lif finnes utveckladt hos dess
ungdom, borde man äfven påstå, att de periferiska qvistama på
trädet gåfve näring, lif och kärna åt stammen.

Ungdomen i vår tid lider af ett hufvudsakligt ondt, som den
ej sjelf rår för, men som likväl genom den återfaller på samhället
med centnerstyngd. Detta fel är det, att ej lita på sig sjelf, att
hoppas allt af andra; med ett ord: att bygga hela sin framtid på
rekommendationer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free