Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Slägthagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blir en liten rörlig summa; räcker åter ej det, så f&r en rik flicka
hjelpa resten.»
Notarien tänkte 9&som han i mjugg talade vid sig sjelf,
gnolande på en visa; det var en liten redogörelse blott för m&ngen
ynglings sätt att tänka om sin ställning till föräldrarna, ooh då
barnen så tänka, är det vanligen föräldrarnes egen skuld.
Antingen äro då föräldrarna värda all den missaktning, som
deras barn kasta på dem, eller hafva de varit oförlåtligt svaga
eller karakterslösa.
Otacksamma barni — det är något fasligt att tänka sig dem;
de äro en förbannelse för sina föräldrar; men huru ofta återfaller
icke denna fasa på föräldrarna sjelfva som ett straff, hvilket
olyckligtvis krossar begge, då det blott borde hemsöka en af dem; men
i detta fall dela de gamla makarna ljuft och led t.
Denna lära är hård, men det är en af dessa, som bekräfta
sig sjelfva och som borde lära en hvar att inför barnen, det vill
säga detsamma som inför sitt eget samvete, handla ärligt, ty
barnens öga upptäcker den minsta haltning mellan lärorna och
moti-verna; ett slags himmelsk instinkt säger dem, om de skola älska
eller förakta sina föräldrar, och inga yttre bruk, inga bönestunder,
ingen viss anständig ordning, inga moralpredikningar öfvertyga
barnen om föräldrarnas värde; men de tro deremot en enda blick»
en enda handling sådan som endast en ärlig och god menniska kan
åstadkomma. Ty en god handling är ej nog; en uael menniska kan
också göra en sådan, men den får då en oren stämpel; det
gömda motivet ger åt den ädla handlingen en dragning i svart, en
smutsfarg, som barnet, och kanske endast detta, blir varse.
Karakteren utvecklar sig efter arten af de intryck barnet får,
då*dess begrepp böija att stadga sig; sker detta under ofördelr
aktiga förhållanden, så anskjuter karakteren i orediga dunkla,
sam-mangyttrade kry staller, likasom då moderluten skakas under afsval*
ningen; får barnet åter lefva i frid, korsa sig inga strimmor ge*
nom dess själ, så anskjuter lynnet i en bestämd fast form, klar
och genomskinlig; den blir hvad den borde blifva.
Kapten Ärenslumps hus var kändt för sin fridsamhet och sin
religiositet; hvaije afton knäföllo de gamle med sina barn och in*
stämde i en bön, och hvaije morgon lade modren lilla Constan*
tins händer tillsammans och lät honom läsa sitt formulär — men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
