Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vännerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Jo, han heter Slyngell och är sekter hos kungen.»
«Jaså, nå, bryr han sig inte om dig?»
tfOm mig?» fråga flickan liksom med förundran; anej, hvarföre
skulle han bry sig om mig, då han ej brydde sig om mamma, och
henne hade han ändå hållit af, för det var en tid mamma hade
egen våning, sa’ mormor; men det var innan jag föddes, och då
jag föddes var mamma aderton år, stackars mamma.»
«Der har du en slant till, min unge», yttrade ynglingen och
höll på att gå, då de tre vännerna framträdde.
Herr Slyngell rynkade på näsan och sade: «Det är ändå
besynnerligt, att tiggeriet skall så få fortfara, och på sjelfva
promenadplatsen, der folk en gång i veckan skall hemta litet frisk luft,
sitter der tiggare så fullt, att man kan snubbla omkull på dem.»
«Lilla bror», skrattade von Tobby och grep i västfickan efter
en slant, dilla bror tål inte tiggare; men ser du, bror, då du
lefver på tiggare, så är det en helt annan sak — ha, ha, ha! —
nej, förbanna mig j8g har någon slant; hör hit du femtusens-karl,
har du penningar på dig?»
Notarien kände efter, men fann ej mynt utan endast en rund
spelmark af ben; han småskrattade och lemnade barnet den lilla
pjesen. «Se der, flicka, är penningar.»
Flickan betraktade mycket noga gåfvan och såg slutligen
frågande på ynglingen, som ännu stod qvar* och hvars ansigte
mörknade vid notariens qvickhet. De öfriga skrattade.
«Den är, förbanna mig, värd mycket penningar; ha, ha, ha!»
9krattade von Tobby.
«Nå, lemna den åt käringen att tumma på», tilläde Slyngell;
«det skall bli förbannadt roligt att se hennes mine, då hon inte
känner till någon stämpel.»
«Hvad är det för något?» frågade barnet och vände sig till
ynglingen.
«Det är bara en spelmark, stackars flicka!» upplyste denne.
•Herrarne lära tycka, att det är qvickt att bära sig gement åt.».
«Hvad säger ni?» utfor Slyngell, «bära sig gement åt! Hvem
bär sig gement åt?»
«Ni, herre, och edra kamrater», yttrade ynglingen med hetta;
•att gäckas med ett stackars barn, att finna en blind gumma
löjlig» det är och blir gement.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
