Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midt öfver gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den länga mannen, som jag tror var min far, tog mig pft armarna
och bar mig utanför stugan; jag mins den stugan så väl; der
hängde ett hjul vid takfoten, ty min far var visst svarfvare. Nog
af, han bar ut mig och klockorna ringde liksom till gudstjenst;
då gret min far och sade: «hör du, gosse, det är for din mor det
ringer klockan tolf.» Jag kan icke förstå, hvad han menade; men
dessa ord kommer jag så väl ihåg; jag ser mannen och hör kloo*
korna, när jag vill — och klockan tolf, sade min fars
«Var det själringning eller begrafning? Kommer Gerhard ihåg,
om der var mycket folk, när det ringde?» frågade Hilma.
«Nej, vi vore ensamme», svarade Gerhard; «ty begrafningen
mins jag också; jag hade fått en ny liten svart rock med hvita
band på uppslagen; jag tyckte, jag var så grann, der jag «tulltade»
i processionen bredvid min far. Året derefter dog äfven han, och
så kom jag till en gammal prest, men der var jag inte länge; ty
8& kom der en halt gubbe, och han följde mig till herr Winter,
och der har jag varit alltsedan.»
«Nå, och Gerhard blir qvar hos Winter?» frågade Hilma. «År
det roligt att vara der?»
«Ja, fröken, — och i dag »tår glädjen i taket; herr Winter
arbetar intet, men vfrun», hon steker och brassar i köket, och hela
huset är i uppror, för si, sonen har kommit hem, doktor Winter.
»Doktor Winter, honom känner jag», inföll Göthilda; «det är
han, som har botat vår Clementine; ack, det är en hygglig karl,
Winter, en hederlig menniska.»
«Åh ja, han är lik sin far», yttrade Gerhard, bugade sig och
gick.
«Nå, Göthilda», böljade Hilma, «der såg du en man af folket;
hvad tyckte du om honom?»
Göthilda rodnade något och böljade skratta.
«Hvad skrattar du åt?»
jag ser på dig, Hilma, hvad du tänker; du tänker, att
jag tyckte om den der herr Gerhard.»
«Nej, visst inte; men jag tycker om honom, och det har sina
orsaker», sade Hilma; <jag har sett den der gossen från hans
barnaår; vi äro uppväxta tillsammans — midt öfver gatan; han har
lefvat framför mina ögon; jag har sett honom tusende gånger, d&
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
