Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Midt öfver gatan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kunde ej annat än älska Winters rättframhet,- den
hjert-lighet, som talade ur hvarje hans drag och den mängd af
kunskaper i alla ämnen, han röjde; men der l&g något i sättet, som
bjert stack af mot baronens sätt, någonting kantigt, som föreföll
henne obehagligt; icke derföre, att det verkligen så var, utan
derföre, att hon trodde, att andra sågo dessa fel tydligare än hon,
att andra skulle kanske anmärka mycket mera.
Majoren hade kämpat en ärlig kamp, men det oaktadt skedde
dock en bjudning af husets »intimare» bekanta, det var ett lappri,
blott några och femtio personer, hvilka i den långa file af rum,
som vid dylika tillfällen slogs upp, ej utgjorde mejra än ett
mycket litet sällskap. Majoren gick der i sin uniform och var ej rätt
glad, ty han kände ingen enda af dessa intimare bekanta utom
baron Lichton och doktor Winter.
Det skar Emma i hjertat att se tvenne personer, som begge
voro henne så nära, utmärkta på hvar sitt sätt, nemligen sin far i
uniform bland idel civila frackar — ack, ingen menniska i
Stockholm nyttjar uniform i societeten — och doktor Winter i sin enkla
svarta frack utan all dekoration; der fanns for öfrigt ingen, som
icke i knapphålet bar någon stjerna; om ej mera, åtminstone den
anspråkslösa officiantstjernan, men dock en stjerna.
Ack, Winter var utan allt sådant, och om någon gång han,
efter en half menniskoålder, uppoffrad i mensklig hetens tjenst, skulle
benådas med ett äretecken, så stadnade belöningen vid en liten
Wase; han skulle sättas i parallel med kreti och pleti, som, Gud
vet bäst hvarför, fått prydnaden.
Det är också verkligen en egenhet, att man bland de ’så
kallade hederstecknen just utväljer det alldraminsta, då frågan blir
om en vettenskapsman, och ibland kommer i förlägenhet om, huru
stort man skall erbjuda sådana förtjenta män, som aldrig tänkt på
annat än penningeförtjen9t; i allmänhet äro läkame just ej hugnade
med rang; det länder dem väl icke till någon 9kada, men det faller
sig litet löjligt, fastän löjet faller tillbaka på samhället, då man
asom uppmuntran» ger en vettenskapligt bildad, vanligen äldre,
man rang med underlöjtnanterna, som, åtminstone de fleste, äro
ynglingar; antingen måste den graden vara utmärkt för
vettenskaplig bildning eller också sätter man vettenskapernas värde på en
relatift låg skala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
